Museibesök - Göteborgs Stadsmuseum

Vid receptionen sa de till oss besöka barnens museum som jag tyckte vände sig till de yngre barnen. När jag kom in där möttes jag av en passage som var uppbyggd som ett hus med en massa fönster och bakom varje fönster skildrades det en bild på barn från förr.    

Detta fick mig att tänka på min förra VFU plats där barnen faktiskt skapade sitt rum av kartonger där man öppnade en dörr och sedan fick se vad som döljde sig där bakom. Här kan jag tänka mig att detta kan bli en uppstart av ett tema där barnen skapar en värld av något bakom en dörr, där barnens fantasi används och sedan berättas om i en ihopskriven bok som berättar vad som finns bakom barnets dörr.

Vidare in i museet för barnen kom man in i en stor lekhall. För mig gav den en känsla av kalt och kallt och lite stelt, trots att det var för barnen att leka där inne. Allt var i miniatyrer av det som faktiskt finns på riktigt. Skyltarna på väggarna var som skyltar ute på gator, där fanns ett litet café, en bro och så klart en spårvagn som barnen kunde leka i. En hörna med klossar för att bygga torn eller bara skapa från fantasin fanns också.

    Miniatyrcafé från den riktiga världen.

 

Spårvagn gav mig en känslan till att den bjöd in till samtal både mellan barn och barn och barn och vuxna. I vagnen spelades det upp en svartvit film från förr som jag tror kan skapa diskussioner och nyfikna frågor. Hur man hade det som barn förr och hur barn har det idag. Detta är något man kan ta med sig till förskolan om olika kulturer och hur man levde förr och nu. Bron var en rolig yta att springa över och fram och tillbaka, att få in motoriken.

En klättervägg där barn övar på sin grovmotorik och ett barns skapelse av en byggnad som stimulerar barnens fantasi och kreativitet.

En annan del av utställningen som tilltalade mig var utställningen av fotografier, Göteborg från ovan. Detta kan vara en start på projekt där barnen skapar platser och miljöer där de bygger och konstruerar. Det första som dök upp i mitt huvud var att fotografierna var knökfulla med former och mönster, alltså matematik. Jag kunde stå i evigheter och bara titta och fantisera och förundras över hur läckert en stad kan vara sett från ovan i från. Jag fylldes av lusten att själv konstruera något och sedan fotografera ovansidan och se hur alla dessa former kommer fram. Men eftersom detta tilltalade mig undrar jag hur detta hade lockat barn, hade de stannat upp och gett en stund till dessa underbara fotografier eller hade de bara sprungit förbi dem? Troligtvis hade min son som är 7:4 stannat till då han gillar konstruktion och former, men min dotter som är 5:3 skulle nog inte ens ha lagt märke till dessa bilder. Men då tänker jag att min roll som pedagog är att synliggöra bilderna för barnen, ställa utmanande frågor och hitta deras intresse för det dem ser.

            ,
Former, cirklar och ovaler. Heidberg Solem & Lie Reikerås (2004, s.121) skriver att känna igen former och figurer och att kunna använda dem i olika sammanhang, bygga upp dem och dela dem är en form av matematisk kompetens. 

         

Bilder som väcker samtal, vad föreställer bilderna? Är det kanske det man tror det är eller är det något annat?

I Läroplan för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s.10) står det att... 

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för rum, form, läge och riktning och grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp samt för mätning, tid och förändring"

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att använda matematik för att undersöka, reflektera över och pröva olika lösningar av egna och andras problemställningar" 

Referenser:

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: SkolverketTillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Solem, Ida Heiberg & Reikerås, Elin Kirsti Lie (2004). Det matematiska barnet. 1. uppl. Stockholm: Natur och kultur

Museibesök - Göteborgs Världskulturmuseum

När vi kom till Göteborgs världskulturmuseum var jag ganska trött efter de andra två museibesöken, som jag då inte tyckte gav mig särskilt mycket. I receptionen fick vi trevligt bemötande av en kille som berättade för oss om deras utställning Jordlingarna. Han själv eller någon annan i personalen brukade klä ut sig till jordlingen Uffe Ufo som kom till oss på Tellus från en annan planet och var nyfiken på  vilka vi var. Här var det inte jordlingen som var guiden utan barnen som besökte utställningen som fick vara det. Under tiden ställde Uffe Ufo många frågor till barnen om oss människor på jorden och hur vi lever här.

Detta är en utställning jag gärna skulle besöka med en förskolegrupp. Idén med att låta barnen vara guider tycker jag var lysande. Detta gör att det blir mer diskussioner och barnen barnens tankar och funderingar tas tillvara på. Att utställningen var riktade till just barn gick inte att ta miste på då allt som fanns där var i barnens nivå. Skyltar som var uppsatta med faktatext stod på ett sätt som var riktade till barnen och den fakta som var skriven handlade om jorden och vi som bor på den. Det var kul att se att utställningen tog upp en del av våra sinnen. Sinnena har varit en stor del av det som vi berör under våra workshopar. Här använder utställningen sig av olika lampor där vissa ställen var dämpad belysning och vissa lampor illustrerade stjärnhimlar och olika ljus i rörelser. Barnen kunde lyssna i hörlurar och uppleva olika platser som handlade om språket, tecken, naturen, farliga saker, rytm och sömn.

Här upplevs olika sinnesstämningar 

Skyltar som beskriver de olika platserna i utställningen. Skyltarnas text var riktad så att barnen lätt skulle kunna ta till sig det som stod.

Detta är en bra utställning att besöka med barn i ett tema om rymden och alls lika värde. Alla är vi olika men lika mycket värda.

Där fanns mysiga klossar som illustrerar olika "jordlingar". Man såg att klossarna skiljde sig från varandra. Alla ser vi olika ut men är ändå lika. Jag gillade dessa klossar då klossarna utstrålade ett budskap samtidigt som barnen leker med dem.

Bra budskap till värdegrundsarbete. I Läroplan för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010) kan du läsa följande:

"Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan könen samt solidaritet med svaga och utsatta är värden som förskolan ska hålla levande i arbetet med barnen"  (Lpfö 98, 2010 s.4).

"Värdegrunden uttrycker det etiska förhållningssätt som ska prägla verksamheten. Omsorg om och hänsyn till andra människor, liksom rättvisa och jämställdhet samt egna och andras rättigheter ska lyftas fram och synliggöras i verksamheten" (Lpfö 98, 2010 s.4).

Det ställdes också ut saker. Saker i montrar för att inte man ska kunna röra. Ett bra budskap som visar att man ej får röra eftersom man inte kan det. Det är bra att det är konkret för barnen, att det inte går att ta på när man inte får det heller. Men i en monter hade det satt likadana saker utanför glaskuben just för att barnen skulle kunna få se, känna och klämma, vilket jag tyckte var kanon, då barn har nyfikenheten i sig och vill känna på saker. Detta nämnde även Karin Olsson Lindström (1) från textilmuseet. Hon berättade om hur människor gärna vill klämma och känna på saker, och för att göra det mer tydligt för besökarna som går på museum är det ett bra sätt att låsa in saker som ställs ut bakom glas, detta för att  tydliggöra att man i detta fall inte får känna och klämma. 

Bilden till höger visar montern med sakerna som man inte fick röra, men utanför hade lika saker placerats för att barnen skulle få känna på dem.

Här följer en länk till Världskultur museet i Göteborg utställning om jordlingarna: 

Jordlingarna på Världskultur museet i Göteborg

Referenser:
Karin Olsson Lindström, Föreläsning/Workshop om textilmuseet i Borås, Campus Varberg, 2015-03-09

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: SkolverketTillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Museiebesök - Varbergs Kulturhistoriska museum

Varbergs kulturhistoriska museum erbjöd uppvisning över Halland genom tiderna. Jag hade med mig mina två barn för att lättare se om och vad som intresserade dem på museet. Jag upplevde inte att min femåring tyckte detta var så intressant då hon inte förstod så mycket av vad det var de visade.

Det som i så fall fångade hennes intresse var de luckor som fanns i barnens nivå. I luckorna stod det beskrivet hur barnen i Halland levde förr i tiden. Luckorna var stängda och detta gjorde att en nyfikenhet om vad som skulle kunna finnas bakom infann sig hos henne. Hon stod en stund och tittade i luckorna och undrade om dem, tur att det fanns text på luckorna som gjorde att jag kunde läsa, men själva läsandet och vad jag sa tyckte hon inte var roligt, inget som fångade hennes intresse alls. Här upplevde jag att det bara var spänningen av att öppna och se vad som fanns bakom som var det roliga. 

Min son som är sju hade vetskapen sedan innan att bockstensmannen skulle finnas där, och det var den som tog hela hans fokus. Av rädsla över ett skelett hade han bestämt sig innan att inte titta på den, men väl där ändrade han sig, och sedan var det där inne i det rum som han höll till och undrade och frågade om denna man. Nu efteråt pratar han mycket om denna händelse och undrar hur de levde på den tiden och vad de arbetade med och hade på sig. Nästa projekt jag får ta mig för är att åka till platsen där bockstensmannen hittades då detta är något som min son verkligen vill besöka. 

Jag upplever att museet vänder sig till äldre barn som kanske har börjat läsa om Halland i skolan. Då kan tillfället att besöka museet vara bra och intressant. 

Men för små barn som en förskolegrupp tror jag inte att detta passar så bra. Barnen vill känna på allt, vilket inte var tillåtet. Här står sakerna öppet i rummet och detta signalerar till barn att de får lov att ta på sakerna. Karin Olsson Lindström (1) från Textilmuseet i Borås berättade under sin vistelse hos oss om hur öppna föremål faktiskt framkallar för oss att vilja känna och ta på saker, vilket man faktiskt får i många fall, men i vissa falla inte. Om utställaren inte vill att man sak ta på sakerna så är det bra om man kan stänga in sakerna i glasmontrar just för att de ska bli skyddade. Finns det inte skyltar eller vuxna med i barnens närhet är det faktiskt svårt att avgöra vad man får ta på och inte. Vidare tog hon upp att det ska vara bekvämt för mig som pedagog att komma till ett museum med en barngrupp, vilket det inte alltid är då barnen inte får röra eller utforska.

Under en VFU period fick jag möjligheten att följa med på en utflykt till fästningen med de barn som skulle sluta i förskolan och börja i förskoleklass. Utflykten gick från Falkenberg till Varberg och ett besök på Varbergs fästningen. Vi var aldrig inne och tittade på utställningen men fick en guidad tur ute runt om fästningen. Detta var mycket uppskattat av barnen då guiden vände sig till barnen och talade med dem och bjöd in dem i rollspel för att få deras intresse. Här fick barnen ta del av historien kring fästningen och detta fångade faktiskt deras intresse trots att jag hade den tron om att de skulle tycka det blev långtråkigt. Så får man en bra guide som fångar barnens intresse och bjuder in dem i berättandet då kan barnen verkligen finna ett intresse av museum tror jag.

Om man ska kunna koppla något från museet till förskolan och använda oss av det som vi tagit del  av under våra workshopar så är det workshoparna i textil. Väggarna på museet pryds av fina tyger och det visas hur man förr tovade sina egna kläder med hjälp av ull. Detta kan vi pedagoger vidareutveckla på förskolan där vi tillsammans gör textiltryck och kardar med hjälp av ull. Barnen kan få skapa egna tryck på kläder.

Besök gärna hemsidan: Varbergs kulturhistoriska museum

Referenser:

Karin Olsson Lindström. Föreläsning/Workshop Textilmuseet i Borås, Campus Varberg, Workshop, 2015-03-09

Bild

Mats Andersson (1) startade dagen med en lite föreläsning med fakta om olika bilder. 

Statiska - stilla bilder

Här ska bilderna vara i balans och i jämvikt 

Dynamiska - bilder i rörelse

Bilder som alstrar energi och rörelser. Man ska behålla känslan av att bilderna rör på sig

Konkret - visar verkligheten, det som är

Abstrakt - inget som föreställer något. Bilder behöver inte föreställa något. Färger, former, ytor och linjer

Optisk medelpunkt - är den punkt som fångar din bild

Därefter hade Mats plockat fram ett himmelrike av färger, material, kryddor, lim, ja allt vad du behöver för att kunna kasta loss och bara gå all in när det gäller att vara kreativ och bara få undersöka vad som funkar, inte funkar eller vad som händer när du blandar olika material. Mats sa till oss att prova på och se vad som händer använd allt material, vad händer då med mig? jo jag låser mig totalt. Detta trodde jag inte om mig själv. Vid första blicken över bordet tänkte jag, här finns allt så himla roligt, men jag förmådde mig inte att börja skapa. Jag vet inte var och hur jag ska börja eller vad jag vill prova utan min kreativitet blir som totalt bortblåst. Det var en ganska nyttig övning att få testa på. Detta kan faktiskt hända barnen på förskolan med. Bara för att du har tillgång till allt för att skapa behöver det inte hjälpa barnen i deras process alls utan en del kanske blir som jag blev, helt bortblåst och inte vet alls vart de ska börja med för att skapa. TID... det tror jag är viktigt, att ge barnen tid att få ta in och känna sig fram, börja lätt med det som de är vana vid, som kanske kritor och papper och sen när de känner sig mogna kasta sig loss i havet av färger och saker. Tid var vad jag behövde. 

Idag skulle vi ta ut en lite ruta, ungefär som ett frimärke från en bild som vi sedan skulle förstora upp med hjälp av olika material i en storlek på ungefär 15x15.

Här ovan är bilden jag valde och förloppet hur min bild växte fram. När den var klar kopierades den upp i tolv lika rutor som sedan gick att använda för att bland annat bilda mönster. I en uppgift som denna får du in former och mönster vilket är mycket matematik. När du skapa i bild är det inte bara själva skapandet som barnet får ta del av. Här blir ett material didaktiskt då du som pedagog har ett syfte med uppgiften som att leda dem in i matematikens värld.

Detta är ett kul sätt att arbeta med barn där de sedan kan upptäcka olika mönster och hur bilderna kan paras i hop med varandra till en helhet.

Bilderna som kommer här nedan är från klasskamrater som jag tyckte blev helt otroligt vackra när de kom till en helhet.

Detta kan man ta ett steg längre i barngruppen, en tanke som växte fram var hur barnen skulle kunna använda detta ute i naturen. Mats gav mig lite hintar om att använda sig av det digitala för att sedan skapa utifrån det barnet fotograferat. Om man tar kort på något ute som man sedan skapar en ruta ifrån och gör en ny bild av, för att sedan återkomma till platsen och se hur den nya bilden blev och diskutera vad vi ser och hur vi upplever det vi gjort, vad vi kan få fram för mönster med hjälp av naturen och barnen.

Körling (2007 ss.186-187) beskriver en händelse i form av en bildpromenad, vilket jag tar till mig och tycker är en bra aktivitet. Jag tänker mig att denna bildskapning som vi gjort med Mats idag kan göras av barn i förskolan för att sedan användas i en bildpromenad, där barnen får beskriva och förklara vad de ser, upplever och känner. Körling (2007) menar vidare att vissa barn har svårare att sätta ord på det dem ser men i ett socialt sammanhang och samspel kan vi göra detta tillsammans. Genom bildpromenaden menar Körling (2007) också att språket övas eftersom samtalen om bilderna blir långa och intensiva och väldigt språkrika. 

Om ni är intresserade av att läsa mer om Anne.-Marie Körling och hennes tankar kan ni göra det här: http://korlingsord.se/

Läroplan för förskolan (Lpfö- 98, rev 2010 s.9) säger att "verksamheten ska genomföras så att den stimulerar och utmanar barnets utveckling och lärande. Miljön ska vara öppen, innehållsrik och inbjudande.Verksamheten ska främja leken, kreativiteten och det lustfyllda lärandet samt ta till vara och stärka barnets intresse för att lära och erövra nya erfarenheter, kunskaper och färdigheter."

Kursmål:

Redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser.

Förhålla sig kritisk till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser.    

Skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet

Kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen

Referens:
Körling, Anne-Marie (2012). Nu ler vygotskij: eleverna, undervisningen och Lgr 11. 1. Uppl. Stockholm: Lieber

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Mats Andersson, Workshop bild 1, Campus Varberg, 2015-01-27

Vi arbetar med lera

Vi fick även arbeta med lera. Lera är något som med fördel kan användas tillsammans med barn i alla åldrar. Att få känna och klämma på leran är något alla barn kan göra. Att vi låter saker vara tillgängliga för barn så att de riktigt kan gotta ner sig i materialet och att vi  får chansen att fånga det barnen gör. Vi behöver inte säga så mycket utan låta barnen undersöka på egen hand.

Vi fick arbeta med olika sorters keramikleror. Mats hade lagt ut fyra sorter på golvet som vi sedan skulle gå på. Detta för att känna materialet med fötterna och bedöma om de var mjuka eller hårda. Detta är något som är lätt att göra med barnen. Låta de få känna med fötter och uttrycka sina känslor. Jag tror att detta är något som barnen kommer tycka är väldigt kul eftersom det är något som man vanligtvis inte gör, att få göra lite konstiga saker i vardagen pigga alltid upp, och ett skratt förlänger livet sägs det ju. Barnen får uppleva med hela kroppen och sinnen genom lukt, känsel och till och med smak då dess leror inte innehåller några farliga ämnen, bara naturmaterial.

Arbetet idag blev som en styrd aktivitet av Mats. Själv skulle jag inte börja med att ha aktiviteten styrd då jag skulle vilja se hur barnens fantasi och kreativitet visar sig i leran. Vidare skulle jag nog kunna ha den mer styrd för att utmana barnen i att ta och förstå instruktioner. Vi fick sedan bitar av alla fyra keramikleror för att skapa efter Mats instruktioner. Vi skulle ta en bit lera och klämma ihop denna i handen och sedan sätta två ögon på med hjälp av en penna. Detta är något alla barn kan göra även de minsta. Att få känna och klämma på leran som sedan får en identitet då ögonen petas dit, är en upplevelse i sig då barn ser att även de kan skapa något betydelsefullt. Ingen figur blir den andra lik vilket kan ledas in på värdegrunden.

Av instruktionerna som gavs skulle vi bygga högt, långt, runt och kort vilket alla har begrepp i den matematiska världen. Matematiken anser jag att jag kan få in utan att aktiviteten är styrd eftersom det handlar om mitt förhållningssätt som pedagog, att jag är närvarande vid skapandet och hur jag synliggör matematiken genom språket, då matematik och språk går hand i hand.

I en styrd aktivitet är det viktigt att jag som pedagog har en mening med det vi ska göra för att barnen ska kunna ta in kunskap i det som jag vill att aktiviteten ska innehålla. Barnen behöver inte veta att det är just språket eller matematiken vi använder, bara jag är väl medveten om vad det är vi gör och vad aktiviteten innehåller. Lyckeståhl (1) tog upp på sin föreläsning att det är viktigt att vi pedagoger har ett syfte med varför vi gör en aktivitet och att vi har de didaktiska frågorna vad, hur och varför i tankarna. Själv hade jag de frågorna med mig ut på min VFU och försökte tänka att det jag gjorde skulle ha ett syfte. Hennes föreläsning har gett mig nya synfallsvinklar som jag kommer bära med mig ut i min kommande yrkesroll. Att ha en aktiv dialog med barnen under deras process tror jag är viktigt eftersom jag kan lyssna till deras tankar och funderingar under skapandet med lera.

Jag skulle föredra att göra detta moment med lera i en mindre barngrupp där lärandet kan ske tillsammans. Det är inte bara barnen som lär av mig utan jag lär mig av barns kreativitet och fantasi och med deras tankar kommer jag att få in mycket kunskap som jag inte sett än. Barn ser med helt andra ögon. Det är viktigt att inta ett barnperspektiv, att vi ska förstå barns uppfattningar, erfarenheter och handlingar. Barnet ska få lov att vara aktivt och att använda sina sinnen som att lukta och känna, och även skapa och prata om det som den ska lära sig mer av (Sommer, Dion, Pramling Samuelsson, Ingrid & Hundeide, Karsten 2011, s.179). Läroplan för förskolan (Lpfö- 98, rev 2010 s.7), tar upp vikten av samspelet mellan barn och en vuxen och hur viktigt det är att vi lär av varandra i det sociala. 

Det finns många olika sorters leror, vi fick även arbeta med modellera. Med hjälp av leran kan även temat känslor hanteras. Tillsammans med Mats fick vi välja ut en färg som vi såg som en glad färg och skapa något glatt och sedan skulle vi välja ut en arg färg och skapa en arg form. JAg tror att uppgiften gickut på att synliggöra för oss hur olika vi alla tolkar känslor. Att arbeta med detta i en barngrupp visar tydligt hur olika vi tänker när det handlar om känslor och hur olika vi tolkar olika situationer. Det är viktigt att låta barnen sätta ord på vad de tycker och att skapa en förståelse att det faktiskt inte är alla barn som vill tala om känslor. Detta är viktigt att medvetandegöra för alla barnen. I bland behöver någon få vara arg, ledsen eller bara glad utan att bli ifrågasatta.

Något Mats (2) nämnde under workshopen som jag verkligen tog till mig var hur vi skulle tänka på hur jag som pedagog kan ställa öppna frågor till barnen som inte leder dem till just det svaret man tänker på. Jag kommer bära med mig det och verkligen tänka på hur jag ställer mina frågor då mina frågor oftast leder barnen in på just det jag vill veta, och det utmanar inte barnen i deras tänkande kring frågan.

Kursmål:

Redogöra för, tillämpa och motivera användandet av olika digitala redskap för att stödja barns utveckling.

Kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen

Kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen.

Referens:
Lena Lyckeståhl, Föreläsning/Workshop Didaktiska aspekter på olika material, Campus Varberg, 2015-01-27

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Mats Andersson,Workshop bild 2, Campus Varberg, 2015-02-13

Sommer, Dion, Pramling Samuelsson, Ingrid & Hundeide, Karsten (2011).Barnperspektiv och barnens perspektiv i teori och praktik. 1. uppl. Stockholm: Liber

Vi skapar papper

Idag har vi skapat med hjälp av återvunnit material. Vi fick under förmiddagen testa på att göra vårt eget papper där vi har använt oss av gamla tidningar. Jag tycker det är fantastiskt när vi kan ta till vara på material som varit använda innan för att skapa nya saker. Gammalt papper blir här nytt papper.

Förskolan ska sträva efter...

"Att varje barn utvecklar sin identitet och känner trygghet i utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap"  Läroplan för förskolan (Lpfö 98 rev 2010, s.10)

Vi börjar med att riva eller klippa bitar av tidningspappret ner i en plastbalja med vatten för att sedan ta hjälp av en stavmixer för att göra bitarna till en smet. Att riva och klippa kan med fördel barnen vara med att göra men stavmixern som är väldigt vass bör man vara lite aktsam med och låta oss vuxna vara med. När du har din smet kan du välja att lägga i färg för att färga ditt papper eller bara låta det vara som det är från början.

Sedan använder du dig av en ram med ett nät som du doppar i din balja med smet för att sedan sakta dra upp mot ytan. Nu har du fått med dig ett lager pappersmassa som du sedan lägger på en tidning för att torka.

Jag tycker det är viktigt att både ha styrda aktiviter och aktiviter med lite fria ramar. Denna aktvitet har styrda instruktioner just för att det ska bli rätt. Det är viktigt för barn att kunna ta instruktioner av oss vuxna för att förstå förutsättningen med denna aktivitet (Björkdahl Ordell, Eldholm & Hagstrand-Velicu 2010, s.36) 

Vi fick även testa på att göra papie mache. Massan görs av tunt strimlat papper, detta också återanvänt från exempelvis dokumentförstöraren. Lägg ner pappret i en burk tillsammans med lite vatten och tapetklister. Du kan välja att färga massan genom att hälla i lite färg i burken och sedan mixas allt i hop till en slät massa med hjälp av en stavmixer. Här har den ena massan färgats gul, Och på spindlarna har massan färgats av svart färg. Detta är nog något som tilltalar barnen då det var väldigt kladdigt. Att gå loss på att massera in pappersstrimlorna i limmet, och att få känna den ljumma massan mot de små händerna, återigen upplever barn med sina sinnen. Dock skulle jag inte vilja göra detta i för stor grupp då jag upplever att jag måste vara nära till hands och stödja i processen, och vara en hjälpande hand. Är jag närvarande som pedagog kan jag även ta tillvara på lärande då tillfällen ges. Jag tänker mig att det blir ett ypperligt tillfälle att prata om tid med barnen. Barnen får i skapandet och processen uppleva tid, och alla upplever vi tiden annorlunda. När figuren eller pappret är färdigskapat är inte det inte helt klart utan sakerna måste torka och detta tar tid. Tid kan upplevas på olika sätt hos olika individer. Små barn har inte fått kunskapen vad tid innebär, det är ett svårt begrepp att ta till sig (Heiberg Solem & Lie Reikerås, 2004, s.236). Vi kan hjälpa barnen med deras uppfattning av tid, om vi pratar med dem om det. 

                

Att få uttrycka sig med hjälp av det estetiska kan få vara helt underbart. Att få gå in i en bubbla och bara släppa loss din kreativa ådra. Som när Mats Andersson sätter fram alla olika sorters material och olika sorters färger för att fritt få upptäcka vad som händer när man blandar de olika materialen med varandra. I bild är det inte bara bild som du övar, du övar din kreativitet, fantasi, kemi, motorik matematik, språk och mycket mer där till. I början fick jag känslan att här skapar vi fritt utan några som helst ramar, men i själva verket var aktiviteten styrd. Detta tyckte jag om, att man kan ha en styrd aktivitet utan att barnen behöver märka så mycket av det. 

Kursmål:
Redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser

Kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen.

Referenser:

Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstrand -Velicu, Kerstin (2010). Lär genom textil: en handbok att använda i textil som pedagogiskt redskap för barns lärande.1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell]

Solem, Ida Heiberg & Reikerås, Elin Kirsti Lie (2004). Det matematiska barnet. 1. uppl. Stockholm: Natur och kultur

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny , rev . utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig på internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Textil - tryck på tyg och broderi

Den andra workshopen i textil innefattade mycket färg och mönster. Att kunna skapa fritt utifrån sin fantasi och använda sig av olika redskap för att få fram olika mönster. 

Efter olika workshops och diskussioner om textil har min förståelse ökat och mitt synsätt blivit annorlunda på hur textil faktiskt är ett kul och givande tillfälle av lärande för barnen i förskolan. Det ska vara lustfyllt och meningsfullt. Barnen får lära sig ny kunskap med ett rogivande material och där faktiskt lärandet i matematiken och språket smyger sig in utan att barnen är speciellt medvetna om det. Bara vi som pedagoger är medvetna och närvarande. Vi ska fånga arbetet med textil och vända det till lärandesituationer i både matematiken och språket. Dock är det inte bara språket och matematiken vi övar genom textilen, barnen övar sin finmotorik och att uppleva med sina sinnen vilket är en fantastisk gåva att kunna göra. Barnen ska få lov att vara i materialet och bara få vara kreativ ensam och i en gemenskap. Att låta barnen arbeta och skapa med hjälp av sina händer sätter igång en värdefull process som vi ska fånga upp och vända till en positiv lärandesituation tillsammans. Att ta till dig kunskap om något handlar om för många att få praktiskt göra och med hjälp av alla sinnen kan barns kompetenser utvecklas och tas till vara.

  

Screensram

Under denna workshop fick vi prova på att skapa med färg och form och göra textil tryck. Som vanligt går alla in i sig själva och vi blir kreativa och skapar för det vildaste. Vi fick chansen att testa på olika tekniker att trycka på och detta vara verkligen roligt. Detta är något som passar barn i alla åldrar. De minsta barnen kan bara få utforska färgen och känna och bli kladdiga, trycka med sina händer och fötter. Äldre barn kan få skapa med hjälp av olika tekniker som att ströppla på tryck och använda sig av en screenram för att få fram mönster.

Ströpplare

Att skapa med barn upplever jag som ett fantastiskt tillfälle att ta tillvara på barns lärande i matematik, språk, deras motorik, både grovmotorik och finmotorik. Barnen får uppleva med allas sina sinnen vilket vi ska värdesätta i förskolan. Här blir det medierat lärande, som innebär att vi tolkar och upplever världen med hjälp av olika redskap, där redskap som musik, bild, drama och i detta fall textil kan vara till hjälp i olika sorters lärande (Leijon 2013, s.54). Då tänker jag en aktivitet där barnen får trycka på tyg som är en rolig, bra och inspirerande aktivitet där barnen både kan få måla fritt på tyg eller trycka på tyg med hjälp av mallar, schabloner frukter och grönsaker. Språket övar barnen så klart hela tiden då de pratar och inte pratar. Genom att bara få sitta tyst och lyssna på sina kompisar i deras diskussioner och skapande kan vara ett värdefullt sätta att tillägna sig språk, det är inte alltid som barnet behöver ingå i en diskussion. Det är dock viktigt att det finns en närvarande pedagog som kan stimulera barnen i språket och det krävs då att det inte bara är barnet som ska lyssna utan att pedagogen tar sig tid och lyssnar på det talande barnet (Björkdahl Ordell, Eldholm & Hagstrand-Velicu 2010, s.36). 

För att få textiltryck till ett didaktiskt material är det viktigt att pedagogen har ett syfte med varför textiltryck ska göras med barnen, vad ska de lära? hur ska de lära? och varför ska de läras sig detta? Det är bra att utmana barnen lite genom att ge dem instruktioner att följa och inte bara låta dem skapa fritt. Björkdahl Ordell, Eldholm & Hagstrand-Velicu (2010, s.36) skriver att en bra dialog mellan barnen och pedagogen är viktig just för att de ska förstå och kunna ta instruktioner.

Det finns hur många sätt att trycka på. Gör ett tema och bestäm att du ska trycka med hjälp av kökets tillgångar både ätbart och köksverktyg. Utforska vad frukter och grönsaker ger för mönster och former och koppla detta till matematiken.

Så här fina mönster kan du få om du använder dig av en delad rotselleri. Det kan man inte tro?

Här nedan kommer lite av det som skapades idag.

En massa olika textiltryck där frigolit har använts, mallar som målats och klippts ut, knottrig kavel för att få ett roligt rutmönster och snöre som bundits upp på en kloss för att få roliga randiga mönster. Här sätter bara fantasin stopp.
      

    

Här är en film på hur det kan se ut då du använder en screenram

Kursmål:

Redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser.

Förhålla sig kritisk till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser.

Referenser:

Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstrand-Velicu, Kerstin (2010).Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell]

Leijon, Marie. Rummet som resurs för lärande och i lärande. I Amhag, Lisbeth, Kupferberg, Feiwel & Leijon, Marie (red.) (2013). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. Lund: studentlitteratur.

Textil - Att uppleva med ull

Jag hade inga speciella förväntningar på dagens workshop eftersom jag har själv inte har några stora erfarenheter eller kunskaper av att arbeta med textil eller ull, fast jag tycker det verkar vara mysigt och mycket rogivande. Jag gick till dagens workshop med nyfiken på hur vi skulle kunna arbeta med detta tillsammans barn, och då speciellt vad och hur de minsta barnen skulle få ut av att arbeta med ull. Och efter dagens workshop med ull känner jag att ull är något som jag vill ta med mig ut i arbetslivet och i skapandet med barn. Min erfarenhet är att många förskolor inte skapar med ull, vilket jag tror har att göra i en okunskap hos oss vuxna och att vi upplever det som tidskrävande och rörigt. Men efter idag har jag sett hur lugn ullen gör en person och vilka tankar och funderingar som växer inom en, även hur ullen kan ge dig så många olika sinnesupplevelser. 

När jag satt hemma och läste litteraturen innan workshopen kom jag på mer och mer saker som faktiskt gjorde alla barn inkluderade till att kunna arbeta med ull. Bara att de små barnen faktiskt får vara med i gemenskapen och uppleva allt med olika sinnen, de kanske inte kan tova, men bara för dem små händerna att känna på ullen och känna lukten av ullen och ledas fram i processen med hjälp av mig som pedagog tror jag är stort för dem. Barnen ska få uppleva med alla sina sinnen och det är vi pedagoger som ska ge barnen möjlighet att känna lust för skapandet och glädjen i att upptäcka. Barn lär olika och tar till sig kunskap på olika sätt och vi pedagoger ska finnas nära till hands och hjälpa barnen att känna lust och nyfikenhet för lärandet (Björkdahl Ordell m.fl, 2010, s.17)

Genom textil kan man nå fram i både språket och matematiken. I matematikens lärande möter barnen olika begrepp och former, matematikens förståelse, och i språket möts talet i vad man gör, den språkliga förmågan. Arbetet med ull utmanar även barnen i det finmotoriska, vilket faktiskt kan vara svårt för många barn. Vidare i arbetet med ull kan stökiga barn bli lugna, arbetet med ull framkallar rogivande stunder och passar alla, man kommer in ett flow som blir en lisa för själen. I arbetet med ull är det inget som är rätt eller fel, vilket är bra att medvetandegöra för barnen så det inte får någon slags prestationsångest. 

Jag som pedagog kan möta barn i tankar och känslor, visa att jag är intresserad och ställa frågor, och även möta barnens frågor och funderingar, Jag ska vara frågvis och ställa frågor som hur ullen känns som blöt och hur den känns som torr. Jag anser att det är viktigt att vara en närvarande pedagog och finnas till hands för barnen. Björkdahl Ordell m.fl (2010, s.24) betonar vikten av uppföljning på aktiviteten, samtal med barnen, där man stimulerar språk och matematiklärandet.

Under dagens workshop skulle vi i en grupp på tre tova en tavla med något sagotema. Vad är det som är stort för barnen just nu? Räcker bara att se på min femåring hemma som ska ha allt med Frost och bara älskar musiken, så hur vore det då att skapa Olof, snögubben i filmen Frost. Vi var alla överens så sakta började Olof växa fram.

Citat ur läroplanen:

"Lärandet ska baseras såväl på samspelet mellan vuxna och barn som på att barnen lär av varandra. Barngruppen ska ses som en viktig och aktiv del i utveckling och lärande. Förskolan ska ge barnen stöd i att utveckla en positiv uppfattning om sig själva som lärande och skapande individer. De ska få hjälp att känna tilltro till sin egen förmåga att tänka själva, handla, röra sig och lära sig dvs. bilda sig utifrån olika aspekter såsom intellektuella, språkliga, etiska, praktiska, sinnliga och estetiska" Läroplan för förskola (Lpfö 98 rev. 2010, s.7).

Här växer vårt sagotema fram, där vi först skulle göra en bottenplatta med fyra lager ull som läggs omlott. Här får barnen känna ullen mot händerna, dess mjuka sköna konsistens.

Efter det skulle rejält med såpa vatten slängas på och masseras in i ullen med händer och fötter. Att åter igen få uppleva en känsla med händerna när du stoppar ner dem i det ljumma sköna vattnet och få uppleva skillnaden mellan torr och våt ull. Sedan skulle det rullas med armar och fötter för att pressa ihop ullen till en platta. När du bearbetar ullen med fötter gör det gärna barfota och sätt på någon bra musik och dansa i takt samtidigt som barnen masserar ullen med fötterna. Ett kul sätt att få in dans, rörelser, musik och motorik i arbetet med ullen. Barnen lär och upplever med hela kroppen och alla sina sinnen.

Nu börjar skapandet. Olof är på gång att växa fram. Bild 1 visar en teknik som heter torr tovning, där man trycker in ullen i ull plattan med hjälp av en nål med en massa hullingar, inte att rekommendera att små barn ska använda då den är jätte vass, viktigt att vara en närvarande vuxen vid detta tillfälle.

Orginalbild och det färdiga resultatet!

Kursmål:

Redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser.

Förhålla sig kritisk till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser.

Referens:

Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstrand-Velicu, Kerstin (2010).Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell]

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Museiebesök - Lekstäver och orddjur

En snöig Lördag styrde bilen från Falkenberg till Varberg för att göra museibesök. Med mig hade jag mina två barn Erik sju år och Matilda fem år, som tyckte detta skulle bli hur spännande som helst. Av Mats Andersson fick jag reda på utställningen Lekstäver och orddjur som hade utställning på Varbergs kulturhistoriska museum. Jag hade hört mycket bra om utställningen och hade nog lite för höga förväntningar. 

Självklart var det en rolig och bra utställning men känslan när vi kom in i rummet var att det kändes som ett för stort rum och för lite saker. Det som fångade mina barns uppmärksamhet var en vägg av böcker som var formade till bokstäver. Lite försiktigt och osäkert undrade barnen om de fick stava sina namn, vilket de självklart fick göra, men då kom det stor problemet att endast de två nedersta hyllorna var nåbara för barnen och jag fick stå och hjälpa dem att plocka ner från de andra hyllorna. Nu när tanken var att barnen skulle få bilda ord med böckerna förstår jag inte vitsen med att sätta hyllorna så högt upp, En vuxen behövde hela tiden vara till barnets hjälp för att få ner böckerna. Visst ska du vara en närvarande pedagog och stödja barnen i deras ordbildning men är man på utställningen som pedagog med en barngrupp kan man inte hela tiden stå på ett och samma ställe utan utforska med alla barnen.

Matilda som med hjälp av böcker ska skriver sitt namn. Detta fångade hennes intresse då hon direkt uttryckte sig att det var roligt att man kunde göra bokstäver av böcker. Det annorlunda och det som inte alltid är så traditionellt fångade hennes uppmärksamhet. Synd att det nästa bara var den nedersta raden hon nådde böckerna till.

Jag tror att utställningen vänder sig mer mot äldre barn som har börjat intressera sig för bokstäver. Ett yngre barn har nog svårare att ta in alla bokstäver och ser inte att det är bokstäver runt om i rummet, utan bara att det är saker uppsatta. Vad som var bra var att det var blandat med både versaler och germaner vilket jag uppskattade då barn skriver mest med versaler för att de är lättare att forma. Dock behöver barnen även germaner för att lättare känna igen orden då ordbilden blir annorlunda på olika ord då du skriver med små bokstäver. Under Ann-Katrin Svenssons (1) föreläsning berättade hon om helordsmetoden där barnen får lära sig hur ord ser ut och därför är det viktigt att vi använder oss av både germaner och versaler.

Helordsmetoden är en analytisk metod, en metod som vi behöver förbereda innan. Används för att uppmärksamma barnen på orden. Metoden är inte vetenskapligt belagd. Detta kan man använda tillsammans med barnen i en samling. Man skriver orden med germaner (små bokstäver) för att ordbilden blir annorlunda på olika ord än om du skriver med versaler (stora bokstäver) (Svensson 2015)

Där fanns klossar på golvet som var formade som bokstäver där barnen kunde skapa torn, ord och vara kreativa med bokstävernas hjälp.

"Verksamheten ska främja leken, kreativiteten och det lustfyllda lärandet samt ta till vara och stärka barnets intresse för att lära och erövra nya erfarenheter, kunskaper och färdigheter." I Läroplan för förskolan (Lpfö- 98, rev 2010 s.9)

Det fanns pusselbitar som skulle formas till ett T, vilket var väldigt svårt för barnen att få i hop, de provade en lång stund men fick till slut ta hjälp av mallen med lösningen till T:et så att de kunde se och göra efter.

Det som jag upptäckte när barnen satt och försökte klura ut hur detta T skulle byggas var hur Matilda började prata om bokstaven. Under tiden hon satt där sa hon att nu ska jag bygga ett T som i Matilda, men när vi hade gått i från bokstavspusslet började hon leta ord som började på bokstaven T. Hon är fem år och utforskar mycket med bokstäver. Här fick hon chansen att analysera bokstaven T.

Detta med att pussla bokstäver är något som vi kan ta tillvara på i förskolans verksamhet. Vi kan skapa egna pussel med andra bokstäver. Här kan barnen tillsammans sitta och klura och få in matematiken i språket via problemlösning. Gemenskapen detta kan ge är också viktigt, att barnen kan samarbeta och komma fram till lösningar i en social samvaro. Barnen lär tillsammans.

Pennorna på väggen med smurfen i mitten va något som intresserade båda min barn, Bara att man kan pryda pennorna med så många saker som i sin tur väckte andra funderingar och historier. När min son såg flötet började han genast berätta då han i somras var ute och fiskade och fick upp sin första jättestora gädda. Det är viktigt att ta till vara på de stunder när barns fantasi flödar och uppmuntra dem till att berätta. Lindö (2009, s.254) tar upp vikten att låta barnen få "bada" i språket och att vi ska vara närvarande och lyssna, iaktta. Vi ska uppmuntra dem i att agera och berätta. Vidare skriver Lindö att barn tidigt kan vara i samtal med varandra men att vi vuxna ska vara där som ett stöd för att samtalet ska bli det bästa.

Kursmål:

Redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser i relation till meningsskapande i förskolan 

Referenser:

Ann-Katrin Svensson, föreläsning Metoder och teorier för språkutvecklande arbetssätt, Campus Varberg, 2015-01-19

• Lindö, Rigmor (2009). Det tidiga språkbadet. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Tillgänglig på Internet: Tillgänglig på Internet: Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442