Flerspråkiga barn i förskolan

Under våren fick vi tillfälle att träffa Emma Almingefeldt som arbetar med människor som kommer hit och har svenska som sitt andra språk. 

Almingefeldt (1) berättade för oss att de som kommer hit gör oftast inte detta för att de vill, utan måste för att överleva krig eller annat våld. De kommer hit utan att veta var de ska bo eller var de hamnar. Språket är helt främmande och de har inte möjlighet att kommunicera med någon då de varken förstår svenska eller engelska. Dessa barn kommer vi att få möta på förskolan. Barn med tunga ryggsäckar som kommer till en främmande miljö där ingen förstår dem, och de barn som kommer, förstår inte oss. Här är min roll som pedagog otroligt viktig för att få med barn med svenska som andra språk in i gemenskapen.

Som pedagog gäller det att du är närvarande och skapar en trygghet för barnen. Att finnas nära till hands är viktigt för att kunna bjud in barnen som kommer hit till lek med de andra barnen i barngruppen. Att våga ta steget. Vi ska var ett stöd för barnens föräldrar som inte vet hur det svenska samhället fungerar och informera dem om öppna platser där de kan skapa kontakter och en social trygghet, detta för att kunna skapa sig ett nytt liv här i Sverige även utanför förskolans verksamhet. 

Det finns olika påverkansfaktorer som bidrar till hur fort ett barn som kommer hit tillägnar sig det nya språket. Det kan bero på ålder på barnet som kommer och hur barnet mår i kropp och själ. Barnet kan bära på en tung ryggsäck och ha sett många hemska saker. Det kan också vara så att barnet har hjärnskador i språkcentrat som kan ha uppkommit vid t.ex våldskador. Attityden påverkar med hur barnet lär ett nytt språk. Föräldrarnas attityd spelar stor roll och deras påverkan kan göra att barnet inte tar in det nya språket. Som pedagog är det viktigt att se dessa faktorer och samverka med andra för att kunna ge barnet en så bra start i Sverige som möjligt.

Almingefeldt berättar att många barn som kommer hit i tidig ålder lär sig språket och pratar flytande, men de vet inte vad orden har för betydelse. Detta kallas för ytflyt och man kan minska detta genom att läsa böcker för barnen där man visar bilder eller konkreta saker som barnen kan relatera till. Man kan ta hjälp av sagopåsar med figurer i för att visa samtidigt som man berättar sagor. Viktigt är att jag som pedagog ställer frågor och diskuterar med barnen om böckerna och om berättandet. Sagostunden skapar plats för både samtal och lyssnandet vilket är viktiga bitar i språkutvecklingen (Benckert, Håland &Wallin, 2008, s.149.) Vidare (2008, s.151) förklaras att innehållet i boken är viktig att tänka på så att det stämmer med barnet kognitiva nivå, de menar att språket bör ligga lite över vad barnet redan kan för att utvecklas språkligt och kognitivt.

Läroplan för förskolan (Lpfö 98, rev 2010, s.11) 

"Förskolan ansvara för att barn som har ett annat modersmål än svenska utvecklar sin kulturella identitet och sin förmåga att kommunicera såväl på svenska som på sitt modersmål"

Det är viktigt att inte glömma bort att barnet som kommer hit inte bara ska lära sig svenska utan även stimuleras och få stöd i sitt modersmål. Om barnet får stöd i sitt modersmål har barnet lättare att ta till sig ett nytt språk. Har man inte tillgång till att använda sig av modersmålsstöd på förskolan är det viktigt att jag som pedagog hittar bra hjälpmedel för att ge stöd till barn med svenska som andra språk. Ta hjälp av barn med samma språk som är äldre och behöver träna på att läsa, få dem att komma till förskolan för att läsa för barnen, båda får då träning på sitt modersmål. Använd dig av digitala hjälpmedel som ipad och dator, det finns bra appar att ladda ner och you tube kan ha bra filmer som man kan använda i språkträningen.

Kursmål:

Redogöra för och kritiskt granska olika metoder för att på ett tidigt stadium kartlägga, identifiera och förebygga kommunikativa svårigheter.

Redogöra för och problematisera olika villkor för hur barn med annat modersmål (L1) än svenska kan stödjas i sin språkutveckling, såväl i svenska som i sitt modersmål

Referens:
Benckert, Susanne, Håland, Pia & Wallin, Karin (2008). Flerspråkighet i förskolan: ett referens och metodmaterial. Stockholm: Myndigheten för skolutveckling

• Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2075

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: SkolverketTillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Emma Almingefeldt, Föreläsning Flerspråkighet i förskolan, Campus Varberg, 2015-02-26

Fältdagar

Det var en underbar känsla att komma  tillbaka till min VFU-Plats. Senast jag som jag var på förskolan var i höstas under min VFU period jag hade då, så det var ganska länge sedan jag var där. Ändå när jag klev in genom dörren denna första dag av min praktik kastade sig barnen runt mig och den känslan var helt obeskrivlig. Tänk att få vara så efterlängtad, det är verkligen en av de anledningarna som gör detta yrket så speciellt, vi är där för barnen och barnen är där för oss, vi lär och tar in av varandra och skapar trygga relationer. En härlig känsla. "Lärandet ska baseras såväl på samspelet mellan vuxna och barn som på att barnen lär av varandra" Läroplan för förskolan 98, rev 2010 (Lpfö 98, rev 2010 s.7) 

De tre första fältdagarna använde jag för att klargöra vilket didaktiskt material jag skulle göra. Jag hade många tankar som musik genom att skapa instrument, bilden vi hade med Mats då vi skapade en lite bild som sedan förstorades upp, eller om jag skulle göra något med textilfärg. Då denna förskola är trångbodda kände jag att jag ville vara ute med mitt material.

Efter att ha sett mig runt och observerat barnen under dessa dagar har jag sett att de intresserade sig mycket för siffror på olika sätt. När jag nämnde siffror för min handledare tyckt hon det var en bra idé då många utav barnen på förskolan hade en sämre vetskap av siffrans utseende. Hon tyckte helt klart jag skulle skapa ett material som kunde hjälpa barnen att lära sig siffrorna ett till tios utseende.

Så så fick det bli. Mitt material skulle bli matematiskt och hjälpa barnen att lära sig siffrans utseende genom ett till ett principen och spelet memory.

Arbetet i barngruppen genomförs så att barnen:

"Upplever det roligt och meningsfullt att lära sig nya saker och stimuleras och utmanas i sin matematiska utveckling." Läroplan för förskolan (Lpfö 98, rev 2010. s.11)

Detta hoppas jag kunna uppnå med mitt didaktiska material.

************************************************************

Mina två sista fältdagar låg i anslutning till min VFU period vilket gjorde att jag inte såg en sådan stor utveckling av mitt material. Det jag dock såg under VFU perioden var att pedagogerna plockade fram mer material av siffror för att barnen skulle kunna fortsätta ta in mer kunskap av siffrornas utseende. Detta gjorde mig glad och nöjd då jag känner att jag påverkade verksamheten positivt med mitt material.

Arbetet i barngruppen genomförs så att barnen:

"Ställs inför nya utmaningar som stimulerar lusten att erövra nya färdigheter, erfarenheter och kunskaper:" Läroplan för förskolan (Lpfö 98, rev 2010. s.11)

Referenser: 
Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny , rev . utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig på internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Tras -Kartläggning för barns språkförmåga

Under föreläsning med Ann-Katrin Svensson (1) tog hon upp ett kartläggningsinstrument som kallas för TRAS (Tidig registrering av språkförmågan). Svensson berättar att TRAS är ett observationsmaterial som fokuserar på kommunikation ur en vid synvinkel. Det är ett kartläggningsinstrument som är framtaget i Norge.

Syftet med TRAS är att uppmärksamma sin verksamhet i att se vad barnen kan eller inte kan. Man observerar enskilda barn för att man ska få ett bra underlag till att verksamheten ska motsvara barnens behov. Trots att det är det enskilda barnet som observeras är det inte barnet som ska bedömas utan det är verksamheten som ska utvecklas. TRAS är pedagogernas arbetsinstrument och vi behöver inte tala om för föräldrarna att vi gör detta med barnen eftersom det inte är det enskilda barnet som ska utvärderas.





TRAS handlar om både strukturell- och interstrukturell språksyn som innebär följande:

Strukturell språksyn: Pedagogerna utgår från syntax, morfologi, ordförråd och uttal.

Interstrukturell språksyn: Handlar om samspelet - kommunikation och språkanvändning.

Själva dokumentet av TRAS är uppdelat i kategorierna samspel, kommunikation, uppmärksamhet, språkförståelse, språklig medvetenhet, uttal, ordproduktion och meningsbyggnad. Det är utifrån dessa kategorier som vi pedagoger observerar barnen och ställer frågor för att sedan sätta poäng på skalan ett till tre. Se bilden till höger och nedan.

TRAS var något helt nytt för mig. Jag hade inte hört talas om det innan Svensson berättade om det på föreläsningen. Jag känner dock inte riktigt mig bekväm i att man ska bedöma barnen utifrån kategorier. Det känns som man placerar barn i olika fack efter olika nivåer och så tycker jag inte det ska vara. Alla barn ska ha lika mycket plats och få lika mycket stöd beroende på hur bra eller mindre bra du gör ifrån dig på testerna. Även om materialet är framtaget för att främja verksamheten tror jag det är svårt att inte bedöma varje individ för sig vilket detta instrument inte är till för. 

Därför tror jag att vi pedagoger måste vara väldigt bekväma i detta som ett kartläggningsinstrument och vara noga med att använda det på rätt sätt. Det är viktigt att arbetsgruppen är samspelta och använder instrumentet likadant, då kan det säkert vara ett bra verktyg eftersom TRAS ser språket ur en helhet. 

Kursmål:

Förhålla sig kritisk till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser

Redogöra för och kritiskt granska olika metoder för att på ett tidigt stadium kartlägga, identifiera och förebygga kommunikativa svårigheter 

Skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet 

Referenser: 

Ann-Katrin Svensson, Föreläsning Kartläggningsinstrument för barns språkförmåga, Campus Varberg, 2015-02-24

Matematik i förskolan

När jag började min utbildning som förskollärare hade jag mycket lite kunskap om mitt kommande yrke. Tänk att vi har fått ta del av så många bra föreläsare som delat med sig av deras erfarenheter och bra litteratur, det är tack vare dem som har gjort att jag har kommit dit där jag är i dag.

En av dem som inspirerade mig under denna termin var Carina Mattsson från Timmele förskola, som arbetar mycket med konkret matematik. Som sagt när jag började min utbildning för tre år sen visste jag väldigt lite om matematiken i förskolan. Jag hade bara bilden av hur skolan utövade matematik och jag minns att jag tyckte barnen i förskolan var alldeles för små för utöva just matematik. Men där fick jag snabbt ändra mig och det gjorde jag verkligen. 

Matematiken kan synliggöras i nästan allt som sker på förskolan och då på ett roligt och kreativt sätt. Carina Mattsson (1) förklarade för oss att det är rätt så enkelt med matematiken i förskolan bara man använder sig av konkreta material. Mattsson hade dukat upp ett stort smörgåsbord med massor av konkreta material som visade hur vi kunde arbeta med matematiken på ett roligt sätt i förskolan. Det var färgglatt och roligt material som verkligen drog ögat till sig, vilket jag tror spelar en stor roll för att locka till sig barnen till materialet. 

Mycket av materialet som visades under dagen var egen tillverkat, vilket synliggjorde hur enkelt man kan skapa ett ett bra didaktiskt material. Man behöver inte ha en massa pengar för att utöva rolig matematik. Mycket material var även hämtat från naturen. Mobilen på mittenbilden ovan är tillverkat av ett barn under en utflykt i skogen. Mattsson menade att det är viktigt att ta tillvara på den stunden när barnen vill skapa och se syftet med den stunden. Oftast plockas materialet med hem till förskolan men väl framme på förskolan försvinner lite av syftet varför vi ska göra detta.

Det gäller att fånga stunden. Det är inte svårt att ha en ryggsäck färdig med massor av material för att kunna skapa i skogen. Detta tyckte jag var hur bra som helst, att ha med sig materialet ut för att vara kreativ på plats. För många gånger har jag sett hur man pratar med barnen om vad man kan göra med materialet, men att man inte ta tillvara på stunden i skogen, utan tar med det till förskolan där det faktiskt i bland glöms bort.

 

På bilden ovan är ännu ett bra material att ha med i skogen för att sortera med barnen. Det påminner mycket av det vi fick ta del av på föreläsning med Lena Lyckeståhl om didaktiskt material, där hon hade med sig ett äggfack som man lätt kan använda till sortering ute i skogen. Lyckeståhl (1) menade att man inte behöver göra saker och ting så komplicerade för att det ska få ett syfte. Vilket jag insåg under hennes workshop och även här under Carina Mattssons workshop. Oftas ska vi tänka så stort och komplicerat men att använda sig av det enkla är oftast bättre och billigare vilket är ett stort plus i förskolan.

Ett annat kul sorterings material som Carina Mattsson presenterade var en halsduken i många olika färger. Kan man bara sticka kan man lätt tillverka detta material. Lätt att ta med ut i naturen och hitta färger i naturen som passar i hop med färgerna i halsduken. Dock menade Mattsson att halsduken passade bättre till vårsortering då det är finare färger i naturen.

Det är jag som pedagog som har stor betydelse i barnens utveckling av matematik, vad jag har för förhållningssätt till just matematiken. Är man en närvarande pedagog kan man snabbt synliggöra matematiken. Genom att använda sig av språket kan man sätta ord på begrepp och utmana barnen i deras lek. Stener (2007, s.103) betonar hur viktigt det är att barnen får ta del av språket. Det är genom språket som de får ord för sina handlingar. 

Jag citerar Carina Mattsson (2015) som sa följande:

"Vi är ledare, vi behöver vara tydliga"

I Läroplan för förskolan (Lpfö 98, rev 2010 s.5) förklaras att förskolan ska vara platsen där ett livslångt lärande ska ske. Det ska vara roligt och tryggt och utvecklingen och lärandet för barnet ska bilda en helhet. Läroplanen (Lpfö 98 rev, 2010 s.6) betonar vidare hur viktig leken är för barnen och att leken ska användas medvetet för att gynna barnen i deras utveckling och lärande. I leken stimuleras bland annat barnens förmåga att samarbeta och lösa problem, vilket är en stor del i matematikens värld. Allt detta är jag som pedagog skyldig att ge barnen och då är det viktigt att jag har ett bra förhållningssätt till matematiken. 

Ännu ett citat från Carina Mattsson (2015):

"Barn leker inte för att lära, men lär sig massor i leken"

Det är ofta som barnen på förskolan inte kan komma överens, som vid exempel vilken bok som ska läsas eller vilken lekplats utflykten ska gå till osv. För att det då ska bli så rättvist som möjligt är ett bra alternativ att använda sig av röstning. Westlund (2010, s.85) menar att förskolan har ett viktigt uppdrag, att väcka lusten hos barn redan tidigt för att deltaga i samhället. Westlund (2010, ss.83-84) beskriver också hur de små barnen kan känna sig delaktiga i olika beslut, hon menar att genom samtal och diskussioner kan barnen få säga vad de tycker. Det är genom de små valen som man ökar barnens inflytande menar hon. Här ovan kan man se en egentillverkade rör med målade träkulor som gör det enkelt för barnen att se vilket alternativ som fått mest röster respektive minst röster. Här möter matematiken demokratin. 

Jag anser att det är viktigt att barn i tidiga åldrar får möta matematiken, detta för att jag tror att det blir roligare med skolmatematiken i framtiden då.  Om barnet redan tidigt fått bekanta sig med matematik blir det inte så främmande för dem när de börjar i skolan, utan har då en förkunskap om vad matematiken innebär. Jag önskar att jag själv hade fått tillgång till det som barnen får i dag i förskolans verksamhet. Det är viktigt att barnen får en förståelse olika begrepp för att förstå sin omvärld och för att kunna orientera sig i sin närmiljö.

Med tärningen kan du ge uppdrag till barnen, Gå upp och ner på stolen så många gånger som tärnigen visar eller hämta så många röda legobitar som tärningen visar. Här kan man få in färger former och antal. Sångkort, Kritor för att kuna rita former och mönster.

Hur långt är ett äppelskal? En rolig maskin för att få mönster och ett enda långt skal, något att använda vid fruktstund för att synliggöra matematik. Ljud memory, hur låter flaskorna, vilka ljud hör ihop, upplev med sinnen. Kottar för att arbeta med antal, utöva ett till ett principen, räkna med att lägga till och ta bort, vilken är störst vilken är minst, sortera i längdordning.

Kursmål:

Redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser i relation till meningsskapande i förskolan

Förhålla sig kritisk till olika teorier och metoder för språkliga och matematiska lärprocesser 

Redogöra för, kritiskt granska och utvärdera den fysiska, sociala och kulturella miljöns betydelse för alla barns möjligheter till meningsskapande

Skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet 

Referenser:

Carina Mattson, Workshop/Föreläsning i matematik, Campus Varberg, 2015-03-19

Lena Lyckeståhl, Workshop/Föreläsning Didaktiska aspekter på olika material, Campus Varberg, 2015-01-27

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny , rev . utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig på internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Stener, Görel (2007) I lek utvecklar bar rumsuppfattning och språk. I Doverborg, Elisabet, Doverborg, Elisabet & Emanuelsson, Göran (2006). Små barns matematik: erfarenheter från ett pilotprojekt med barn 1 - 5 år och deras lärare. 1. uppl. Göteborg: NCM, Göteborgs universitet, ss. 103-116.

• Westlund, Kristina (2010) Demokrati i förskolan. I Riddersporre, Bim & Persson, Sven (red.) (2010). Utbildningsvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur ss. 83-99

Metod och analytiska begrepp

Nu närmar det sig slutet av utbildningen. Jag minns första dagen som om det vore i går och redan då oroade jag mig över det kommande examensarbetet. Och nu är vi här, bara en sommar och sen ska vi börja skriva. Hela tiden har jag tänkt att det inte är än, det är ett bra tag tills dess, men nu börjar de olika föreläsningarna ramla in om hur vi ska skriva vårt examensarbete.

När vi hade föreläsningen Metod och teoretiska begrepp med Kristina Bartely förstod jag inte vitsen med att kasta in det nu i termin sex. Men efter att även ha fått granska en uppsats har jag så klart ändrat mig eftersom det gav så mycket som jag tror är viktigt att få ta del av nu och inte precis innan vi själva ska skriva. Under föreläsningen berättade Bartley (1) hur viktigt det är att när man skriver sitt examensarbete att man läser det flera gånger om, och att man gärna ska ha en utanför som kan läsa eftersom man blir lätt självblind på det man skrivit. Vidare gick hon igenom de kriterier som krävs för att bli godkänd, vad för delar som ska vara med i uppsatsen för att den ska bli vetenskapligt förankrad. Följande innehåll ska vara med:

• Ämne - En titel ska locka till läsning, alla faktorer ska finnas med
• Inledning
• Syfte 
• Urval
• Datainsamling
• Bearbetning av analys
• Resultatredovisning
• Diskussion av resultat

Det är nyttigt att vi får ta del av dessa föreläsningar. Tack vare denna föreläsning har jag fått en klarare bild över vad jag måste ha med i min uppsats. Tidigare i vår fick vi även ta del av Ann-Sofie Karlssons (2) föreläsning där hon berättade mer om skrivteknik och vad man bör tänka på i hur man skriver. Detta är något jag kommer ha till stor hjälp när jag i höst ska börja skriva min egen uppsats.

Kursmål:
Kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen 

Skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet 

Referenser:
Ann-Sofie Karlsson, Föreläsning Skrivtaktik inför examensarbetet, Campus Varberg, 2015-02-16

Kristina Bartley, Föreläsning Metod och teoretiska begrepp, Campus Varberg, 2015-05-05

Kritisk granskning av ett examensarbete

Ja, som sagt tiden närmar sig min tur att skriva ett examensarbete. Det var en bra uppgift vi fick, att kritiskt granska en uppsats för att få en inblick hur andra har gjort och inte gjort eller borde ha gjort. Jag fick en närmare inblick i saker som man bör tänka på, som var glömda i den uppsatsen vi granskade.

Något som var väldigt uppenbart i vårt fall var att man inte fick en full förståelse över deras observationer och intervjuer som de gjort eftersom de inte lagt med en bilaga av frågorna. Här upptäckte jag viktigt det är för läsaren att ta del av frågorna i en bilaga för att få en helhet i läsningen. Vidare lärde jag mig hur noga det är med bra och tydliga källhänvisningar, och att man förankrar all fakta som inte är taget från luften eller egna tankar i litteratur, många gånger visste jag inte som läsare om de var fakta, egna idéer eller bara tagit från luften.

Detta har verkligen varit nyttigt att få ta del av och det är något jag kommer plocka fram som stöd och hjälp den dagen jag själv ska börja skriva.

Kursmål:
Kritiskt granska och analysera olika vetenskapliga texter med relevans för kursens innehåll och för den kommande yrkesrollen

Skriva och bearbeta texter enligt vedertagen svensk skriftspråksnorm och använda källhänvisningsteknik enligt Harvardsystemet

VFU-Perioden

Tre veckor försvann i ett nafs. Det är det här jag brinner för att få komma ut och vara med barnen. Barnen ger mig så mycket energi, glädje och en längtan att få komma ut i yrkeslivet och bara få använda det jag har lärt mig under min utbildning. Efter varje VFU period vi haft blir jag bara mer och mer säker på att det är detta som jag vill hålla på med fram till den dagen man ska gå i pension. En dag blir inte den andra lik och det är det jag älskar med detta yrke.

Under denna period hade jag som ett mål att vara med på sådant som inte bara var i barngruppen utan att få ta del av olika möten och planeringar. Jag har fått ta del av APT, planeringsmöten tillsammans med förskollärare från olika förskolor och förskolechefen i området, planeringsmöte i arbetslaget och ett utvecklingssamtal tillsammans med ett barn och dennes förälder och min handledare. Detta är något som jag känner som otroligt värdefullt då man mest hört talas om alla möten hit och dit, men inte fått någon inblick i överhuvudtaget. Min handledare och henne kollegor har verkligen välkomnat mig som en i arbetslaget och uttryck sig att jag är en lugn och trygg person som de lätt skulle kunna tänka sig att arbeta med i framtiden. Sådan ord värmer verkligen.

Under denna VFU:n skulle vi skapa ett didaktiskt material som vi skulle använda i barngruppen. Då började alla mina tankar om vad jag skulle göra och hur detta skulle bli didaktiskt. Jag gick igenom varje workshop en efter en och försökte känna mig fram om vad jag ville barnen skulle få ta del av. Under fältdagarna hade jag många samtal med min handledare där jag förankrade mina idéer och tillsammans möttes vi i ett material där barnen skulle bli medvetna om siffrornas utseende. Min handledare förklarade för mig att barnen som nu är mellan fem och sex år var väldigt duktiga på att räkna, och de kunde räkna långt. Vad de flesta barnen i stället behövde var att öva på siffrornas utseende, då många barn inte hade den kunskapen.

Jag tillverkade kort med siffran på ena sidan och antalet prickar, som en tärning på andra sida. Detta var för att de skulle testa sig fram med ett till ett principen. Ett till ett principen är en av Gelman och Gallistels fem principer som innebär att man kan para ihop en sak från en mängd  med en annan sak ifrån den andra mängden (Sterner & Johansson 2007, s.71). Principen innebär också att barnen kan lära sig jämföra och uppskatta antal (Björklund 2009, s.46). Sterner & Johansson (2007, s.70) menar att barnen redan i tidig ålder kommer i kontakt med räkneorden genom samspel med andra barn och vuxna. Det kan vara genom böcker, rim och ramsor och bara i  det dagliga samtalet. Barnen blir medvetna om räkneorden. Dock upplever jag att en del barn har svårare att kunna säga rätt siffra till rätt bild, vilket barnen på min praktik ska får öva på under min tid här. Jag använde mig av siffrorna ett till tio. Tillsammans med barnen var vi ute i naturen och gjorde uppgiften. Barnen delades in i två grupper och korten lades i en låda med glansiga färger på. Genom att ha fler barn samtidigt har barnen möjlighet att inta kunskap från sina kamrater, genom samspel med varandra kan barnen få ta del av nya färdigheter och kunskaper (Björklund 2009, s.26). Lådan hade två barn hjälpt mig att dekorera, detta var för att jag ville skapa en nyfikenhet hos barnen. Sedan fick barnen i tur och ordning plocka upp ett kort i lådan för att tala om vad det var för siffra de fick upp. Jag rättade inte barnen när de sa vilken siffra de tog utan jag bad dem i stället hämta pinnar och kottar för att kunna jämföra med prickarna på kortets baksida om de hade sagt rätt siffra. Hade de inte tagit rätt antal eller sagt rätt siffra ställde jag frågor som gjorde att barnet kunde säga den rätta siffran. Uppgiften uppskattades av alla barnen, det tyckte det var kul att använda ett material som var nytt och inte redan fanns på förskolan. 

Jag skapade också ett memory med siffran på ena kortet och antalet prickar på det andra kortet för att ha något upp till mitt andra material. Heidberg Solem & Lie Reikerås (2004, ss.148-149) Menar att barn tidigt kan se en mängd. Först ser de två och sedan tre. Förmågan att se hur många det är, är tidsbesparande och det är viktigt att träna på för att kunna se en mängd som en helhet. Vidare menar författarna att man kan använda sig även av tärningar och dominobrickor för att öva att se en mängd. Prickarnas placering på tärningen är placerade på ett sätt som gör att bilden blir lättare att komma ihåg och det blir lättare för barnen att uppfatta antalet som visas. Därför gjorde jag mina memory kort i form av tärningar. Barnen på förskolan spelade mycket spel och då valde jag att göra ett memory. Det var kul att se barnens utveckling i siffrornas utseende. Speciellt ett barn var kul att följa som hade det svårt från en början att känna igen siffrorna sex till tio. Hon blandade ofta i hop dem. Men till slut satt hela talraden även då hon skulle placera korten i rätt ordning från huller om buller, man såg stoltheten i hennes ögon varje gång hon lyckades.

Vi tog med oss pinnarna och kottarna som barnen plockade ute i naturen till den första delen i mitt material, Av dessa tänkte jag att barnen skulle få skapa fritt tillsammans. Här var min tanke att jag bara skulle hålla mig i bakgrunden och lyssna och ta in vad barnen skapade, pratade om och observera hur deras samarbetsförmåga var. Det var intressant att inte träda in så mycket och ge instruktioner på hur de skulle göra, men det var också svårt att inte göra det, då jag gärna ville säga att de skulle kunna göra så eller så. Jag fick bita mig i läppen många gånger för att inte lägga mig i. En bra övning även för mig som pedagog. Barnen klarade detta galant. De pratade mycket med varandra och tog hänsyn efter vad kompisarna tyckte. Jag trodde det skulle bli någon som mer eller mindre styrde aktiviteten men så var det inte, utan jag tycker att alla fick den platsen de ville ha och kunde skapa efter sin egen förmåga och fantasi.

Läroplan för förskolan säger följande:

"Varje barn ska utveckla sin förmåga att bygga, och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap" (Lpfö 98, rev 2010. s10).

Hur har det gått?

Jag tycker att över lag har mina aktiviteter flutit på bra. Barnen har varit intresserade av att vara med och testa på och verkligen vilja lära sig något. Jag känner att jag plockade in mycket av matematiken i verksamheten igen, då barnen började använda sig av flera spel med siffror och viljan att spela mitt memory också var stort.

Jag känner att jag tog till vara på vad Lyckeståhl (1) berättade under sin föreläsning om hur viktigt det var att du hade med dig följande didaktiska frågeställningar när du arbetar med ett didaktiskt material. VAD ska undervisningen innehålla, HUR ska detta göras tillgängligt, VARFÖR ska man lära, VEM är det som ska lära, NÄR ska man lära, MED VEM ska man lära, VAR ska man lära, VEM bestämmer lärandet. Jag hade hela tiden dessa frågor i huvudet då jag gjorde min didaktiska planering, och jag känner att jag lyckades bra med att få ett material som blev didaktiskt och hade ett bra syfte med sig.

För övrigt under min VFU-period har det gått mycket bra. Personal som har gett mig fina ord och verkligen välkomnat mig som en i gänget. Föräldrar har mött mig bra och tyckte att jag har varit en frisk fläkt på stället vilket också så klart värmer. Det är viktigt att de känner sig trygga med mig då jag är där för dem och deras barn, de ska ju känna att de lämnar sina barn i trygga händer. Jag har fått vara med på många möten som jag också hade som ett mål då jag inte har varit med på några möten innan. Nu fick jag se verkligheten och upptäckte att det faktiskt är mycket tid som läggs på just möten och planeringar, tid som är värdefull att faktiskt ha i barngruppen.

Vad hade jag kunnat göra annorlunda?

En sak som jag upplevde var att jag kanske hade lite för stora barngrupper när vi var i skogen. Det blev mycket väntan för de barnen som inte skulle dra ett kort, vilket resulterade i att barnen tröttnade fortare. Genom att minska ner barngruppen hade inte väntan blivit så stor och barnen hade fått vara mer aktiva i uppgiften. Jag hade även kunnat göra detta inne på förskolan med barnen och använt mig av färger och former som de skulle hämta för att få in fler bitar av matematiken.

Hur kan jag utveckla mitt material?

Då jag hade en låda som siffrorna låg i, tänkte jag att lådan skulle kunna vara en låda som inte bara innehöll matematik. Jag skulle vilja testa barnen på fantasi i språket genom sagoberättande, och att de skulle få känna och beskriva det dem känner som ligger i lådan. Min låda har många möjligheter.

Jag fick ett tips av min handledare under fältdagarna, vilket jag tog till mig. Det var att kritisk granska mig själv i min roll som pedagog under denna tid som jag har varit i barngruppen, detta för att se vad jag gjorde bra, kunde göra bättre och verkligen tänka på min yrkesroll.

Kontakten med föräldrarna. Jag har mött upp i hallen och varit med vid lämning. Detta för att stärka mig själv som pedagog i mötet med föräldrarna. Jag ser stor skillnad på mig själv från dag ett till nu.

Jag har varit närvarande i barns fria lek men inte gått in och stört i den, respekterat barnens önskningar om att få leka själva. Jag har mer observerat och tagit in när barnen gått in i rollekar eller liknade. 

Jag har varit närvarande i barngruppen följt barnen i det de velat göra, varit med i de lekar som de velat ha med mig och pysslat med barn runt bordet. Jag känner att jag har lyssnat på barnen, och varit nära till hands.

Jag har tagit mer ansvar i barngruppen och fått ta hand om mer samlingar och aktiviteter. Fått känna att jag är en del av arbetslaget. Detta var nyttigt för mig och känner att jag har vuxit enormt i mitt självförtroende inom mitt blivande yrke som pedagog. 

Jag har genom bilder och diskussioner med yrkesverksamma berättat om kursen och vad vi fått ta del av under vår utbildning. Jag har känt att det jag kommit med har varit något som pedagogerna har tagit till sig. 

Jag har mer hittat mig själv som pedagog. Har från ett litet frö känt att jag blommat ut och verkligen kunnat använda mycket av det vi fått i vår utbildning i verksamheten. Jag känner mig tryggare i mig själv, och det märks utåt då barnen lika gärna kom till mig vid tårar och kunde sätta sig i mitt knä för att tanka trygghet och värme.

Kursmål:

Självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska ett didaktiskt tematiskt arbetssätt där de estetiska arbetsformerna används för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden 

Utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska ett didaktiskt arbete med fokus på barns lärande 

Kommunicera kursens innehåll med barn och yrkesverksamma

Referenser:

• Björklund, Camilla (2009). En, två, många: om barns tidiga matematiska tänkande. 1. uppl. Stockholm: Liber

Solem, Ida Heiberg & Reikerås, Elin Kirsti Lie (2004). Det matematiska barnet. 1. uppl. Stockholm: Natur och kultur

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Lena Lyckeståhl, Föreläsning/Workshop Didaktiska aspekter på olika material, Campus Varberg , 2015-01-27

Joahnsson, Bengt & Sterner Görel (2007) Räkneord, uppräkning och taluppfattning. I Doverborg, Elisabet, Doverborg, Elisabet & Emanuelsson, Göran (2006). Små barns matematik: erfarenheter från ett pilotprojekt med barn 1 - 5 år och deras lärare. 1. uppl. Göteborg: NCM, Göteborgs universitet, ss.70-88.

******************************************************

Bilaga (Paper, Didaktiskt material)

Planering:

Jag hade många tankar om vad jag skulle kunna göra för didaktiskt material, jag hörde mig för på min förskola men de hade inte direkt något tema som de arbetade med, utan min handledare tyckte att jag skulle ha ganska fria tyglar och gör något som jag kände mycket för. Detta gav mig tyvärr ingen hjälp med att välja vilken av alla idéer jag hade. Väl på plats för fältdagar diskuterade jag mer med min handledare och kom fram till att barnen som är i åldern fem år och ska börja förskoleklass till hösten var väldigt duktiga på att räkna men många hade sämre vetskap hur siffrorna ser ut. Det var då mitt didaktiska material dök upp i huvudet. Tanken är att uppmärksamma barnen på hur siffrorna ett till tio ser ut för att de ska kunna peka på siffran åtta när man säger åtta, osv.

Materialet:

Jag valde att göra ett didaktiskt material med matematik. Jag skapade en låda som kläddes i olika glansiga papper för att locka barnen att vilja veta vad som var i den. Sedan laminerade jag kort med siffrorna ett till tio på, den ena sidan hade en siffra och den andra hade antalet i prickar, här ville jag att möjligheten att använda sig av ett till ett principen.  Allt som allt blev det då tio kort. Dessa lades i lådan som sedan skulle användas tillsammans med barnen. Jag gjorde också ett memory med siffror på ena kortet och prickar på det andra för att hitta vilka som hör ihop. I Läroplan för förskolan (Lpfö 98, rev 2010, s. 10) står det att ”barnen ska sträva efter att utveckla sin förståelse för rum, form, läge och riktning och grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp samt för mätning, tid och förändring.” Då krävs det att barnen även har en kunskap om siffrornas utseende.

Genomförandet:

Jag delade upp barnen i två grupper med sju barn i varje grupp, här fick jag hjälp av min handledare för att få de barn som funkar bäst ihop och inte förstör för de andra. Den första gruppen var de som hade kommit lite längre i sin vetskap av siffrans utseende och de som tar för sig lite mer, i den andra gruppen hade jag de barn som fortfarande var duktiga på talraden, att räkna men hade lite sämre koll på siffrornas utseende och även var lite mer försiktiga på att ta för sig. I min låda som jag döpt till hemliga lådan hade jag lagt i mina egengjorda matematikkort med siffran på ena sidan och prickar på andra. Jag placerade barnen i ring runt om lådan. Jag berättade för barnen att det var matematik med siffror som uppgiften skulle handla om och att de skulle få plocka upp något ur lådan. Barnen var väldigt sugna på att göra min uppgift eftersom det var några barn som hade hjälpt mig att dekorera min låda, och att det då väcktes en nyfikenhet om vad lådan skulle var till. Vi gjorde uppgiften ute i skogen för att jag ville att barnen skulle samla pinnar och kottar för att senare i min uppgift använda dessa för att skapa och träna på att samarbeta. Ett barn i taget drog upp ett kort ur lådan kollade på siffran och fick tala om vad det var för siffra som de fick upp sedan skulle de hämta lika många pinnar som siffran visade. Barnet fick sedan kontrollera sig själv med hjälp av ett till ett principen och jämföra de pinnar eller kottar de hämtat mot baksidan av kortet där siffran visades i antalets prickar. Ett till ett principen är en av Gelman och Gellisters fem principer och med denna princip menas att ett föremål i den ena mängden som här i detta fall är pinnar eller kottar paras ihop med ett föremål i den andra mängden som i mitt fall är prickar på korten (Sterner & Johansson 2007, s.72). Här kunde barnen få en tydlig bild av vad det var för siffra och om de hade koll på vilken siffra de plockat upp. När alla korten var upplockade provade jag med att lägga ut alla korten huller om buller på marken med siffran uppåt och frågade sedan ett barn i taget om de kunde hitta exempelvis siffran åtta och sedan fick de kontrollera sig själva genom att vända detta och räkna efter.

Några dagar senare använde jag mig av barngrupperna igen och tog fram pinnarna som vi hade samlat ihop under vår matematikuppgift. Nu var tanken att barnen skulle få samtala med varandra och gemensamt skapa något med hjälp av pinnarna och kottarna de hade fått ihop i naturen. Här ville jag att barnen skulle få använda sin fantasi och skapa något estetiskt tillsammans som de också fick möjlighet att sätta färg på.

Jag lät matematiken vara för några dagar och en eftermiddag valde jag att plocka fram mitt egengjorda memory för att se om de hade en bättre koll av vilken siffra som vändes upp och om de kunde se vilka kort som hörde samman. Här hade jag med tre barn då vi spelade spelet.

Utvärdering:

När jag satte mig med barnen i ring för att göra min uppgift var jag rätt förberedd på att de skulle ha en sämre kunskap om siffrans utseende, detta eftersom jag hade haft samtalet med min handledare.  Dock upplevde jag att barnen ändå hade bra koll på siffrans utseende då de plockade upp korten för att tala om vad det var för siffra. Det jag mer upplevde var att de hade sämre koll att tala om hur siffrorna såg ut i talraden. Låg siffrorna i rätt ordning ett till tio hade de lättare att säga vilken siffra som vara vilken men låg siffrorna i huller om buller hade barnen de svårare att peka på vilken siffra som jag sa. De siffror som de flesta barnen tyckte var svårast att peka ut var siffrorna åtta och nio, här tog man åtta då jag sa nio och tvärt om, även siffran tio var besvärlig för vissa barn.

Så sammanfattningsvis med siffrorna i denna uppgift var att barnen hade det svårare med siffrans utseende då de låg huller om buller och att det var svårare att känna i gen de höga siffrorna alltså siffrorna från sex till tio. I samtal med barnen efteråt framkom det att uppgiften var rolig och att de tyckte det var bra att jag hade gjort prickar som de kunde jämföra pinnarna med. Ett barn berättade att hon var väldigt osäker på åtta och nio och med hjälp av prickarna kunde hon lättare urskilja då hon jämförde det hon hämtade med prickarna. Ett mål jag kände var att jag ville att denna tjej skulle lära sig siffrornas utseende då jag bad henne att peka på åttan eller nian, och med lite träning lyckades hon tillslut att sätta alla siffrorna i ordning från ett till tio, och även då jag frågade om siffror i blandad ordning. Man märkte tydligt på flickan att hon var nöjd då hon glatt berättade för sin mamma vad hon lärt sig. Jag testade henne några gånger vid olika tillfällen och hon hade lärt sig siffrornas utseende och var glad över detta.

Memoryt jag gjorde var bra som komplettering till uppgiften i skogen. Här kunde vi arbeta vidare med utseendet på siffrorna. Barnen som var med kunde inte direkt säga vilket som hörde ihop utan räknade prickarna till siffrorna de fick upp. Fortfarande var det svårare att känna igen siffror från sex och upp till tio.

Det sista jag gjorde i min uppgift vara att använda mig av allt material vi samlade i skogen. Detta för att binda ihop det vi gjorde i matematik med att skapa något estetiskt. Jag ville att mitt material skulle få en del av bilden som finns med i vår kurs innehåll. Genom pinnar och kottar skulle barnen kunna sammarbeta och gemensamt skapa något tillsammans. Precis som Läroplanen säger vill jag att ”varje barn ska få utveckla sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap” (Lpfö 98, rev 2010, s.10). Detta såg jag som en stor fördel då barnen förtillfället tränar mycket på att sammarbeta och att lyssna på varandra. Här fick de tillfälle att göra detta. Barnen fungerade bra ihop och lyssnade verkligen på varandra. Här får barnen chansen att stimulera språket då barnet får uttrycka sig och ha samtal med andra barn och även vuxna. I dialogen är det viktigt att det inte bara är barnen som lyssnar utan att pedagogen också är närvarande och lyssnar på barnen, vi kan lär mycket av dem (Björkdahl Ordell, Eldholm & Hagstrand-Velicu 2010, s.36). Vidare i Lpfö 98 (rev 2010, s.10) står det att ”varje barn ska få möjlighet att utveckla sin förmåga att lyssna, reflektera och ge uttryck för egna uppfattningar och försöker förstå andras perspektiv,”  vilket jag känner att barnen fick göra i min kreativa uppgift i skapandet.  De hade inte från början någon plan vad det skulle bli utan gemensamt sprutade de ut idéer som gjorde att de tillslut samsades om att de det var en rörig idrotts hall de byggt. Det var kul att se deras kreativitet och deras glöd för att få skapa och fritt leverera. Och deras hjälpsamhet och vilja till att göra detta ihop. Jag kände att det inte var något barn som kom i skymundan utan att de verkligen lät alla leverera.

Didaktiskt material:

Lyckestål (1) berättade under sin föreläsning hur viktigt det var att ha med sig följande didaktiska frågeställningar när du arbetar med ett didaktiskt material. Vad ska undervisningen innehålla, hur ska detta göras tillgängligt, varför ska man lära, vem är det som ska lära, när ska man lära, med vem ska man lära, var ska man lära, vem bestämmer lärandet? När jag gjorde min didaktiska planering försökte jag ha dessa frågor i bakhuvudet.

Jag anser att mitt material är didaktiskt eftersom jag hade ett syfte med vad jag ville att barnen skulle uppnå med materialet. I mitt material hade jag en klar bild hur jag skulle gå tillväga och ändrade lite grann under tidens gång då jag följde barnens utveckling och lust. Men inte någon gång veka jag undan på vad huvudsyftet med materialet var, att lära dem eller låta dem få en koll på siffrans utseende eftersom det var detta som barnen behövde öva på.

Kommunicerat kursens innehåll:

Det var lätt att berätta om denna kurs för barn och personal på förskolan. Med barnen pratade jag och visade dem bilder på vad vi gjort under våra workshopar. Tillsammans med barnen var vi kreativa i lera, som vi fick kunskap i av Mats Andersson. Jag testade att göra det Mats gjorde med oss då vi skulle bygga högt, långt, något glatt, något ledsam osv. Jag testade även på musik under deras idrotts timme där vi dansade och jag fick tillfälle att lära dem nya rörelsesånger som vi fick ta del av på Karin Lindahls workhops i musik. Jag känner att jag har haft tid att prova och göra med barnen och även att samtala med barnen om varför vi gjort det vi gjort. Personalen har hela tiden funnits med och även dem har fått vara med i det som jag har gjort med barnen för att de skulle få en förståelse för vad vår kurs handlar om.

Referenser

Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstrand-Velicu, Kerstin (2010).Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell]

Lena Lyckeståhl, Högskolan Borås, Föreläsning/Workshop Campus Varberg [2015-01-27]

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Joahnsson, Bengt & Sterner Görel (2007) Räkneord, uppräkning och taluppfattning. I Doverborg, Elisabet, Doverborg, Elisabet & Emanuelsson, Göran (2006). Små barns matematik: erfarenheter från ett pilotprojekt med barn 1 - 5 år och deras lärare. 1. uppl. Göteborg: NCM, Göteborgs universitet, ss. 71-88.

Alla har rätt att kommmunicera

Jag är glad att vi fick två tillfällen denna termin att lära oss lite mer om tecken och bilder som stöd för barn med kommunikativa svårigheter. Det är inte bara barn som är i behov av stöd som behöver ha tillgång till tecken och bilder utan kan även vara barn som har svårt att prata i allmänhet som behöver ha hjälp av bilder för att stödja dem i det de vill uttrycka.

Under första tillfället handlar föreläsningen om tecken som stöd. Carlsson (1) berättar för oss om TAKK som är en förkortning av Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation. Med detta menas att vi vuxna, pedagoger och föräldrar använder oss av tecken som stöd för att tydliggöra för barnet vad som sägs. TAKK används tillsammans med talet.

Dock är det inte alla föräldrar som vill använda tecken som stöd tillsammans med sina barn, varför undrar jag? Alla har rätt att kommunicera enligt mig. Tänk vilken hemsk situation när ett barn vill uttrycka något men inte har möjlighet till detta, eftersom inte talet finns där eller att barnet inte har fått möjligheten till tecken som stöd i sin kommunikation. Att kommunicera är en mänsklig rättighet. Det är vår skyldighet som pedagog att ge barnen bästa möjliga förutsättning till att kommunicera med sin omgivning, där tecken som stöd bara är ett av många som tas upp här. Vidare längre ner kommer jag skriva om bilder som stöd. Skollagen kap 8 §9 förmedlar att "Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling ska ges det stöd som deras speciella behov kräver."

Att främja tecken som stöd för barnen är att sätta upp bilder på väggarna med tecken på, även att sätta tecknet för bord på bordet och stol på stolen o.s.v.

Här visas en film hur du räknar från ett till tjugo med hjälp av tecken. Något som kan vara bra att ha en kunskap om.

Här nedan är en bild på det svenska handalfabetet som används i tecken som stöd, Bilden bredvid visar vanliga småord som kan vara bra att kunna, eftersom de förekommer dagligen i förskolans verksamhet.

Bilden nedan visar material som jag verkligen fastnade för. Babblarna vänder sig även till de yngsta och är figurer som barnen verkligen uppskattar. Det finns böcker, filmer och annat material att använda sig av då man arbetar med tecken som stöd.

 

Det andra materialet är böcker med roliga bilder som illustrerar det man ska teckna. På ena sidan visas hur du ska teckna tillsammans med en förklaring, och på sidan bredvid visas en bild på vad som tecknas. Det finns olika böcker som handlar om bland annat väder, kläder och djur. 

Här är en text från författaren till böckerna Tala med tecken som gjorde mig alldeles varm i hjärtat när jag läste. Alla har rätt att kommunicera!

Denna filmen fick vi se på föreläsningen. Kul att se att det satt tecken på Håkan Hellströms Känn ingen sorg för mig Göteborg, så även de som behöver tecken kan förstå den.

****************************************************************

Vid nästa tillfälle med Camilla Carlsson handlar föreläsningen om bilder som stöd. GAKK som är en förkortning av Grafisk Alternativ för Kompletterande Kommunikation.  Carlsson (2) pratar hon om BRO som står för Barnet, Redskapen och Omgivningen. Det handlar om att man ska titta och utgå från barnet, vad har barnet för styrkor. Sedan får man gå vidare och se vad vi behöver för att hjälpa barnet i dess kommunikation. Har barnet exempelvis inga armar fungerar inte tecken så bra för just detta barn utan då är bilder ett bättre alternativ, man måste se förutsättningarna. Redskapen väljer man i samråd med föräldrarna och barnet. Det är vi pedagoger som är i barnets omgivning som finns där och stöttar barnet och ser till att det dem gör blir meningsfullt. Vi tar fram rätt bilder då bilder som stöd behövs.

Läroplan för förskolan (Lpfö 98, rev 2010 s.5) säger följande:

"Förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande. Verksamheten ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn som deltar. Förskolan ska stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda en trygg omsorg. Verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet. I samarbete med hemmen ska barnens utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar främjas." 

Därför är det av stor vikt att vi pedagoger har en bra samverkan med föräldrar och ser till att barnens behov stärks genom stöd i bland annat deras kommunikation med omgivningen. Vidare skriver Lpfö 98 (rev 2010 s.5) att man ska anpassa verksamheten för alla barn men att de barn som alltid eller för tillfället behöver mer stöd ska få det så att de utvecklas efter bästa förutsättningar. Här tänker jag att vi pedagoger återigen är viktiga i barnens utveckling, att vi lär oss små tecken till ord för att stödja barnen i kommunikationen, eller att vi hittar bra bilder som stärker ord i det talande språket.

Det finns fyra aspekter att tänka på när du kommunicerar med tydliggörande pedagogik och det är följande:

TID: Att man synliggör tiden för barnet. Som säger man sen till ett barn, när är det? Viktigt är att förklara när något börjar eller slutar och hur länge det ska hålla på.

RUMMET/MILJÖN: Att visa hur miljön ser ut, ska vi till biblioteket, åk förbi innan och ta en bild. Barn kan säga nej, att de inte vill för att de känner en otrygghet över miljön dit de ska.

PERSON: Visa för barnen vilka som ska med, barn och pedagoger. Detta skapar trygghet för barnen.

INNEHÅLL:  Visa barnen vad som kommer att ske. Vad ska vi göra, vad händer där?

Det är viktigt att man gör detta tydligt för barnet för att ge tryggheten i vad som kommer hända. Vi fick själva testa på att skapa i en app som heter "Om en bild" där vi fick lägga upp bilder i ett händelseförlopp, där vi skulle ha i åtanke just dessa fyra aspekterna som står ovan. När man fick i hop alla bilder till ett händelseförlopp såg man verkligen hur mycket tydligare allt kan bli tack vara hjälpen av bilderna. Och hur mycket tydligare en händelse kan bli för barnen. En bild är något som symboliserar en verklighet. När man såg tydligheten i övningen vi gjorde insåg jag hur mycket enklare det faktiskt är för alla med hjälp av bilder, inte bara de barn som är i behov av bilder som stöd, utan även barn som har svårt att komma i gång med talet, barn som är i sin språkutveckling kan behöva bilder till stöd och barn med svenska som andra språka har stor nytta av just bilder för att både se föremålet konkret och även höra ordet samtidigt, för att de ska ha bilden att relatera till ordet.

Bilder är bra för att ge struktur. Att ha bilder i hallen i vilken ordning du ska ta på dig kläderna är ett bra hjälpmedel för barnen. Man kan ha konkreta scheman med riktiga saker som visar i vilken ordning något ska göras i.

Här ovan kan du se en tärning med olika känslor och ansiktsuttryk och hur man uttrycker dem, något som är viktigt att tänka på för de barn som inte kan uttrycka sig verbalt, även de har känslor att förmedla. Sen är det massor av olika bilder som man kan ha till hjälp för att förstärka ord som byxor, docka och läsa.

Camilla Carlsson berättad för oss om bliss språket, vilket var helt främmande för mig. Har aldrig innan hört talas om det. Vi fick under dagen se en film om bliss språket vilket fascinerade mig totalt. Tänk vilken tyst värld det skulle vara för de som inte kan tala verbalt om inte de fått chansen till att lära sig bliss. När jag ser på bliss schemat har jag svårt att förstå att de som behöver bliss kan lära sig alla dessa symboler, och sen sätta i hop dessa till ett fullt fungerande språk. Så från mig till skaparen av bliss fem stjärnor av fem möjliga. Från en tyst värld till att kunna uttrycka sina tankar i ord. Helt fantastiskt. 

En bra bok att ta del av: När tålamodsburken rinner över  

Andra bra länkar för TAKK

Skriv med handalfabetet: Barnbibblan
Tecken för utskrift: Teckna
Teckenbilder: Ritade tecken
Babblarna

Bra länkar för GAKK

Bliss språket: Hemsida, Bliss språket
Om en bild: pappas appar



Kursmål
Redogöra för och kritiskt granska olika metoder för att på ett tidigt stadium kartlägga, identifiera och förebygga kommunikativa svårigheter.

Redogöra för, tillämpa och motivera användandet av olika digitala redskap för att stödja barns utveckling.

Redogöra för och problematisera olika villkor för hur barn med annat modersmål (L1) än svenska kan stödjas i sin språkutveckling, såväl i svenska som i sitt modersmål

Referenser
Camilla Carlsson, Föreläsning/workshop Kommunikation utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv del 1, TAKK, Campus Varberg, 2015-02-05

Camilla Carlsson, Föreläsning/workshop Kommunikation utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv del 2, GAKK, Campus Varberg, 2015-05-18

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny , rev . utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig på internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Skollagen Förskolan. Kapitel 8 § 9 Tillgänglig:http://www.riksdagen.se/sv/DokumentLagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Skollag-2010800_sfs-2010-800/?bet=2010:800#K8