Varbergs kulturhistoriska museum erbjöd uppvisning över Halland genom tiderna. Jag hade med mig mina två barn för att lättare se om och vad som intresserade dem på museet. Jag upplevde inte att min femåring tyckte detta var så intressant då hon inte förstod så mycket av vad det var de visade.
Det som i så fall fångade hennes intresse var de luckor som fanns i barnens nivå. I luckorna stod det beskrivet hur barnen i Halland levde förr i tiden. Luckorna var stängda och detta gjorde att en nyfikenhet om vad som skulle kunna finnas bakom infann sig hos henne. Hon stod en stund och tittade i luckorna och undrade om dem, tur att det fanns text på luckorna som gjorde att jag kunde läsa, men själva läsandet och vad jag sa tyckte hon inte var roligt, inget som fångade hennes intresse alls. Här upplevde jag att det bara var spänningen av att öppna och se vad som fanns bakom som var det roliga.
Min son som är sju hade vetskapen sedan innan att bockstensmannen skulle finnas där, och det var den som tog hela hans fokus. Av rädsla över ett skelett hade han bestämt sig innan att inte titta på den, men väl där ändrade han sig, och sedan var det där inne i det rum som han höll till och undrade och frågade om denna man. Nu efteråt pratar han mycket om denna händelse och undrar hur de levde på den tiden och vad de arbetade med och hade på sig. Nästa projekt jag får ta mig för är att åka till platsen där bockstensmannen hittades då detta är något som min son verkligen vill besöka.
Jag upplever att museet vänder sig till äldre barn som kanske har börjat läsa om Halland i skolan. Då kan tillfället att besöka museet vara bra och intressant.
Men för små barn som en förskolegrupp tror jag inte att detta passar så bra. Barnen vill känna på allt, vilket inte var tillåtet. Här står sakerna öppet i rummet och detta signalerar till barn att de får lov att ta på sakerna. Karin Olsson Lindström (1) från Textilmuseet i Borås berättade under sin vistelse hos oss om hur öppna föremål faktiskt framkallar för oss att vilja känna och ta på saker, vilket man faktiskt får i många fall, men i vissa falla inte. Om utställaren inte vill att man sak ta på sakerna så är det bra om man kan stänga in sakerna i glasmontrar just för att de ska bli skyddade. Finns det inte skyltar eller vuxna med i barnens närhet är det faktiskt svårt att avgöra vad man får ta på och inte. Vidare tog hon upp att det ska vara bekvämt för mig som pedagog att komma till ett museum med en barngrupp, vilket det inte alltid är då barnen inte får röra eller utforska.
Under en VFU period fick jag möjligheten att följa med på en utflykt till fästningen med de barn som skulle sluta i förskolan och börja i förskoleklass. Utflykten gick från Falkenberg till Varberg och ett besök på Varbergs fästningen. Vi var aldrig inne och tittade på utställningen men fick en guidad tur ute runt om fästningen. Detta var mycket uppskattat av barnen då guiden vände sig till barnen och talade med dem och bjöd in dem i rollspel för att få deras intresse. Här fick barnen ta del av historien kring fästningen och detta fångade faktiskt deras intresse trots att jag hade den tron om att de skulle tycka det blev långtråkigt. Så får man en bra guide som fångar barnens intresse och bjuder in dem i berättandet då kan barnen verkligen finna ett intresse av museum tror jag.
Om man ska kunna koppla något från museet till förskolan och använda oss av det som vi tagit del av under våra workshopar så är det workshoparna i textil. Väggarna på museet pryds av fina tyger och det visas hur man förr tovade sina egna kläder med hjälp av ull. Detta kan vi pedagoger vidareutveckla på förskolan där vi tillsammans gör textiltryck och kardar med hjälp av ull. Barnen kan få skapa egna tryck på kläder.
Besök gärna hemsidan: Varbergs kulturhistoriska museum
Referenser:
Karin Olsson Lindström. Föreläsning/Workshop Textilmuseet i Borås, Campus Varberg, Workshop, 2015-03-09
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar