Museiebesök - Lekstäver och orddjur

En snöig Lördag styrde bilen från Falkenberg till Varberg för att göra museibesök. Med mig hade jag mina två barn Erik sju år och Matilda fem år, som tyckte detta skulle bli hur spännande som helst. Av Mats Andersson fick jag reda på utställningen Lekstäver och orddjur som hade utställning på Varbergs kulturhistoriska museum. Jag hade hört mycket bra om utställningen och hade nog lite för höga förväntningar. 

Självklart var det en rolig och bra utställning men känslan när vi kom in i rummet var att det kändes som ett för stort rum och för lite saker. Det som fångade mina barns uppmärksamhet var en vägg av böcker som var formade till bokstäver. Lite försiktigt och osäkert undrade barnen om de fick stava sina namn, vilket de självklart fick göra, men då kom det stor problemet att endast de två nedersta hyllorna var nåbara för barnen och jag fick stå och hjälpa dem att plocka ner från de andra hyllorna. Nu när tanken var att barnen skulle få bilda ord med böckerna förstår jag inte vitsen med att sätta hyllorna så högt upp, En vuxen behövde hela tiden vara till barnets hjälp för att få ner böckerna. Visst ska du vara en närvarande pedagog och stödja barnen i deras ordbildning men är man på utställningen som pedagog med en barngrupp kan man inte hela tiden stå på ett och samma ställe utan utforska med alla barnen.

Matilda som med hjälp av böcker ska skriver sitt namn. Detta fångade hennes intresse då hon direkt uttryckte sig att det var roligt att man kunde göra bokstäver av böcker. Det annorlunda och det som inte alltid är så traditionellt fångade hennes uppmärksamhet. Synd att det nästa bara var den nedersta raden hon nådde böckerna till.

Jag tror att utställningen vänder sig mer mot äldre barn som har börjat intressera sig för bokstäver. Ett yngre barn har nog svårare att ta in alla bokstäver och ser inte att det är bokstäver runt om i rummet, utan bara att det är saker uppsatta. Vad som var bra var att det var blandat med både versaler och germaner vilket jag uppskattade då barn skriver mest med versaler för att de är lättare att forma. Dock behöver barnen även germaner för att lättare känna igen orden då ordbilden blir annorlunda på olika ord då du skriver med små bokstäver. Under Ann-Katrin Svenssons (1) föreläsning berättade hon om helordsmetoden där barnen får lära sig hur ord ser ut och därför är det viktigt att vi använder oss av både germaner och versaler.

Helordsmetoden är en analytisk metod, en metod som vi behöver förbereda innan. Används för att uppmärksamma barnen på orden. Metoden är inte vetenskapligt belagd. Detta kan man använda tillsammans med barnen i en samling. Man skriver orden med germaner (små bokstäver) för att ordbilden blir annorlunda på olika ord än om du skriver med versaler (stora bokstäver) (Svensson 2015)

Där fanns klossar på golvet som var formade som bokstäver där barnen kunde skapa torn, ord och vara kreativa med bokstävernas hjälp.

"Verksamheten ska främja leken, kreativiteten och det lustfyllda lärandet samt ta till vara och stärka barnets intresse för att lära och erövra nya erfarenheter, kunskaper och färdigheter." I Läroplan för förskolan (Lpfö- 98, rev 2010 s.9)

Det fanns pusselbitar som skulle formas till ett T, vilket var väldigt svårt för barnen att få i hop, de provade en lång stund men fick till slut ta hjälp av mallen med lösningen till T:et så att de kunde se och göra efter.

Det som jag upptäckte när barnen satt och försökte klura ut hur detta T skulle byggas var hur Matilda började prata om bokstaven. Under tiden hon satt där sa hon att nu ska jag bygga ett T som i Matilda, men när vi hade gått i från bokstavspusslet började hon leta ord som började på bokstaven T. Hon är fem år och utforskar mycket med bokstäver. Här fick hon chansen att analysera bokstaven T.

Detta med att pussla bokstäver är något som vi kan ta tillvara på i förskolans verksamhet. Vi kan skapa egna pussel med andra bokstäver. Här kan barnen tillsammans sitta och klura och få in matematiken i språket via problemlösning. Gemenskapen detta kan ge är också viktigt, att barnen kan samarbeta och komma fram till lösningar i en social samvaro. Barnen lär tillsammans.

Pennorna på väggen med smurfen i mitten va något som intresserade båda min barn, Bara att man kan pryda pennorna med så många saker som i sin tur väckte andra funderingar och historier. När min son såg flötet började han genast berätta då han i somras var ute och fiskade och fick upp sin första jättestora gädda. Det är viktigt att ta till vara på de stunder när barns fantasi flödar och uppmuntra dem till att berätta. Lindö (2009, s.254) tar upp vikten att låta barnen få "bada" i språket och att vi ska vara närvarande och lyssna, iaktta. Vi ska uppmuntra dem i att agera och berätta. Vidare skriver Lindö att barn tidigt kan vara i samtal med varandra men att vi vuxna ska vara där som ett stöd för att samtalet ska bli det bästa.

Kursmål:

Redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser i relation till meningsskapande i förskolan 

Referenser:

Ann-Katrin Svensson, föreläsning Metoder och teorier för språkutvecklande arbetssätt, Campus Varberg, 2015-01-19

• Lindö, Rigmor (2009). Det tidiga språkbadet. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Tillgänglig på Internet: Tillgänglig på Internet: Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442