Museibesök - Komidianten

Här fick vi ta del av Love Enqvist utställning Imaginary gardens. 

Enqvist har skapat verk utifrån temat trädgård, 
där han illustrera den "inre trädgården" med politiska och demokratiska inslag. 

Men dagen började på Campus i Varberg tillsammans med Marie Bendrot Karlsson. Bendrot Karlsson (1) pratar om det demokratiska uppdraget och om varför vi ska ha konst med barn. Hon hänvisar till FN:s barnkonvention §31, vila och fritid, som säger följande: 

1. Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till vila och fritid, till lek och rekreation anpassad till barnets ålder samt rätt att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet.

2. Konventionsstaterna skall respektera och främja barnets rätt att till fullo delta i det kulturella och konstnärliga livet och skall uppmuntra tillhandahållandet av lämpliga och lika möjligheter för kulturell och konstnärlig verksamhet samt för rekreations- och fritidsverksamhet.

Vidare hänvisar Bendrot Karlsson till det pedagogiska uppdraget och läroplanen i barn och konst.

”Arbetslaget ska ge barn möjlighet att utveckla sin förmåga att kommunicera, dokumentera och förmedla upplevelser, erfarenheter, idéer och tankegångar med hjälp av ord, konkret material och bild samt estetiska och andra uttrycksformer.” Läroplanen för förskolan (Lpfö98, rev. 2010, s.11)."

”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar intresse för bilder, texter och olika medier samt sin förmåga att använda sig av, tolka och samtala om dessa. Förskolan ska även sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama.” (Lpfö98, rev. 2010, s.10).

Bendrot Karlsson genom Eva Steikjer (2005 i Lökken m fl) säger att barnens erfarenheter av mötet med konst är beroende av oss vuxna och vårt beteende. Det kan jag faktiskt hålla med om, är inte vi vuxna intresserade av att gå på museum eller prata om konst kommmer inte dagens unga i kontakt med detta och då har inte barnen möjlighet att öka sin förståelse för just konsten. De får ingen inkörsport till den vägen då inte vi visar dem den.

När vi efter vår föreläsning kom till Love Enqvist utställning på Komedianten försökte jag gå in med tanken med det vi hört en stund tidigare, att möta konst stimulerar. Vi fick först gå runt i i utställningen helt tysta och sedan med ett ord berätta vad vi tänkte på. Att försöka göra detta med barnen är ett sätt att ta reda på vad de upplever och sedan utgå ifrån det. Det är viktigt att vi vuxna ger barnen tid att ta till sig det de ser och att de får uppleva själva. Barnens upplevelser kan vara värdefulla att ta tillvara på. Vi ska ha ett nyfiket förhållningssätt till barnen.

Vi skulle sedan sätta oss i fem minuter vid ett av Enqvists verk och låta det tala till oss. Detta var till en början riktigt svårt men efter ett litet tag lossnade det och man upplevde många känslor inom sig. Valet föll på videträdet: Vår, känslor, sol, fåglar, kvitter, len, snäll, början, glad, kvistar och gemenskap var ord som talade inom mig. Sedan skulle vi välja ut ett ord som vi kände mer för och då valde jag gemenskap eftersom jag anser att det är viktigt att kunna känna gemenskap, att få vara en del av en grupp. Viktigt att få ha vänner som ställer upp och inte behöva gå igenom livet ensam. Videns kvistar har flera små videkisar på sin kvist som för mig symboliserar gemenskap.

Något jag tog till mig och upplevde som en häftig grej och vill prova i en barngrupp var förbomberna som vi alla vara och en fick göra. Detta syfte var att göra Varberg grönare och mera färgglad. Detta ska jag spara i minnet och göra tillsammans med barn när jag kommer ut i verksamheten. Att kunna prata om känslor med naturens hjälpmedel, att använda olika sinnen som känsel och lukt. Jag hinner inte göra detta med den barngruppen jag är med på VFU nu då de i höst börjar i skolan men i arbetslivet då barnen kan följa sina fröbomber så vill jag och kommer att göra detta.

Man packade in jord och fröer i lera som sedan man förslöt och dessa skulle sedan kastas ut i naturen. En jätte kul idé. 

Här nedan följer lite bilder från Love Enqvists utställning

Nergrävda saker i Varberg. Naturen har gjort sitt med färgskala och olika texturer. Detta är något man lätt kan göra med barnen, och även prata om hållbar utveckling, vad som försvinner och vad som finns kvar.

Ett nergrävt tyg, naturen skapa sin estetik.

En film spelades upp där former och rörlighet presenterades. Detta är i USA, där man har experimenterat konst. 

"The diggers" i England. De som förr bodde i lägenheter odlade på natten i parker för att få det trevligt när det blommade. De som odlade var rädda för att Annat folkskulle bli arga men då det blommade och blev vackert va det ingen som valde att bli arga. Gravstenen finns på riktigt och står kvar bland en massa villor. 

Referenser:

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig:http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Marie Bendrot Karlsson, Föreläsning/Workshop Barn och konst, Campus Varberg, 2015-03-04

FN:s konvention om barnets rättigheter. Tillgänglig: 

http://barnkonventionen.se/wp-content/uploads/2009/07/Barnkonventionenfullversion.pdf 

Museibesök - Hasselblads

Det andra besöket av ett museum i Göteborg blev Hasselblads konstmuseum.

 

I det första rummet jag kom in till hängde det massor av fotografier. Vid första anblicken tyckte jag fotografierna var häftiga men vid närmare titt och efter fler fotografier i rummet fylldes jag av en olustig känsla, bilderna illustrerade krig. En rysning gick igenom mig och tanken på att ta hit barn lockade inte speciellt mycket. Vad skulle dessa bilder förmedla till barnen? hur skulle dem ta till sig tavlorna? och varför skulle vi visa sådana här bilder för barnen? jag kom inte på något svar på dessa frågor. Tänk om jag hade kommit dit med en barngrupp där jag haft barn från krigsdrabbade länder som redan varit med om mycket elände och redan har en tung ryggsäck på ryggen att bära, hur skulle dessa barn reagera och känna inför dessa fotografier? jag tror inte att det hade blivit så bra.

Därför tror jag att det är enormt viktigt att vi har vetskapen av vad som finns på museet och vad vi vill att barnen ska få uppleva och se. Kanske borde vi pedagoger först åka dit på egen hand och titta och känna in om det är värt att ta med barnen dit. Se syftet i varför vi gör detta. 

Men sen fick jag syn på ett rum som hette Stenahallen. Jag vet inte om det tillhörde Hasselblads konstmuseum men jag knallade in där ändå för där inne såg jag något som tilltalade mig. En känsla av att göra själv och hållbar utveckling.

Här möter verkligen barn konst. Konst som de själva kan skapa.

Här har det skapats konst ut av skräp. En jätte kul idé, att ta tillvara på skräp och annat som slängts i naturen. Jag tyckte det var otroligt häftig konst, färgglad och annorlunda. Här är verkligen en flagg för hållbar utveckling. Att inte slänga allt utan ta tillvara på det mesta, det som går att använda igen. Att tänka utanför boxen.

Hit skulle jag kunna tänka mig att ta med mig barnen, så de kan få uppleva skräpkonsten och att vi tillsammans kan jobba för en bättre miljö och ta tillvara på "skräp" och göra något roligt av det.

När det gäller hållbar utveckling och museum, får det mig att tänka på workshopen vi hade med Karin Olsson Lindström från textilmuseet i Borås. Olsson Lindström (1) pratade om att textilen under en utställning hade drabbats av små skadedjur och på den vägen ledde hon oss in till att skapa våra egna fantasi skadedjur. 

 

Här till vänster är en bild på riktiga skadedjur som angriper textil. Bilden till höger visar en bild på mitt egentillverkade skadedjur.

Materialet vi fick använda var det mesta sådant som skulle slängas och inte användas mer. Det var slipsar, som vi använde till kropp, plastbitar som suttit på skjortkragar som blev perfekta vingar och andra sy-saker som inte skulle användas mer då de var för omodernt eller trasigt. Här tänker jag att man skulle kunna använda sig av barnens närhet fråga föräldrar och andra som kanske har saker liggandes som inte de ska använda och på så vis få in material till att tillverka konst eller annat roligt i förskolan.

Här är en bild av hela gruppens små "ettriga" skadedjur

Referens:
Karin Olsson Lindström, Textilmuseet Borås, Campus Varberg,  2015-03-09

Museibesök - Göteborgs Stadsmuseum

Vid receptionen sa de till oss besöka barnens museum som jag tyckte vände sig till de yngre barnen. När jag kom in där möttes jag av en passage som var uppbyggd som ett hus med en massa fönster och bakom varje fönster skildrades det en bild på barn från förr.    

Detta fick mig att tänka på min förra VFU plats där barnen faktiskt skapade sitt rum av kartonger där man öppnade en dörr och sedan fick se vad som döljde sig där bakom. Här kan jag tänka mig att detta kan bli en uppstart av ett tema där barnen skapar en värld av något bakom en dörr, där barnens fantasi används och sedan berättas om i en ihopskriven bok som berättar vad som finns bakom barnets dörr.

Vidare in i museet för barnen kom man in i en stor lekhall. För mig gav den en känsla av kalt och kallt och lite stelt, trots att det var för barnen att leka där inne. Allt var i miniatyrer av det som faktiskt finns på riktigt. Skyltarna på väggarna var som skyltar ute på gator, där fanns ett litet café, en bro och så klart en spårvagn som barnen kunde leka i. En hörna med klossar för att bygga torn eller bara skapa från fantasin fanns också.

    Miniatyrcafé från den riktiga världen.

 

Spårvagn gav mig en känslan till att den bjöd in till samtal både mellan barn och barn och barn och vuxna. I vagnen spelades det upp en svartvit film från förr som jag tror kan skapa diskussioner och nyfikna frågor. Hur man hade det som barn förr och hur barn har det idag. Detta är något man kan ta med sig till förskolan om olika kulturer och hur man levde förr och nu. Bron var en rolig yta att springa över och fram och tillbaka, att få in motoriken.

En klättervägg där barn övar på sin grovmotorik och ett barns skapelse av en byggnad som stimulerar barnens fantasi och kreativitet.

En annan del av utställningen som tilltalade mig var utställningen av fotografier, Göteborg från ovan. Detta kan vara en start på projekt där barnen skapar platser och miljöer där de bygger och konstruerar. Det första som dök upp i mitt huvud var att fotografierna var knökfulla med former och mönster, alltså matematik. Jag kunde stå i evigheter och bara titta och fantisera och förundras över hur läckert en stad kan vara sett från ovan i från. Jag fylldes av lusten att själv konstruera något och sedan fotografera ovansidan och se hur alla dessa former kommer fram. Men eftersom detta tilltalade mig undrar jag hur detta hade lockat barn, hade de stannat upp och gett en stund till dessa underbara fotografier eller hade de bara sprungit förbi dem? Troligtvis hade min son som är 7:4 stannat till då han gillar konstruktion och former, men min dotter som är 5:3 skulle nog inte ens ha lagt märke till dessa bilder. Men då tänker jag att min roll som pedagog är att synliggöra bilderna för barnen, ställa utmanande frågor och hitta deras intresse för det dem ser.

            ,
Former, cirklar och ovaler. Heidberg Solem & Lie Reikerås (2004, s.121) skriver att känna igen former och figurer och att kunna använda dem i olika sammanhang, bygga upp dem och dela dem är en form av matematisk kompetens. 

         

Bilder som väcker samtal, vad föreställer bilderna? Är det kanske det man tror det är eller är det något annat?

I Läroplan för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s.10) står det att... 

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för rum, form, läge och riktning och grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp samt för mätning, tid och förändring"

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att använda matematik för att undersöka, reflektera över och pröva olika lösningar av egna och andras problemställningar" 

Referenser:

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: SkolverketTillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Solem, Ida Heiberg & Reikerås, Elin Kirsti Lie (2004). Det matematiska barnet. 1. uppl. Stockholm: Natur och kultur

Museibesök - Göteborgs Världskulturmuseum

När vi kom till Göteborgs världskulturmuseum var jag ganska trött efter de andra två museibesöken, som jag då inte tyckte gav mig särskilt mycket. I receptionen fick vi trevligt bemötande av en kille som berättade för oss om deras utställning Jordlingarna. Han själv eller någon annan i personalen brukade klä ut sig till jordlingen Uffe Ufo som kom till oss på Tellus från en annan planet och var nyfiken på  vilka vi var. Här var det inte jordlingen som var guiden utan barnen som besökte utställningen som fick vara det. Under tiden ställde Uffe Ufo många frågor till barnen om oss människor på jorden och hur vi lever här.

Detta är en utställning jag gärna skulle besöka med en förskolegrupp. Idén med att låta barnen vara guider tycker jag var lysande. Detta gör att det blir mer diskussioner och barnen barnens tankar och funderingar tas tillvara på. Att utställningen var riktade till just barn gick inte att ta miste på då allt som fanns där var i barnens nivå. Skyltar som var uppsatta med faktatext stod på ett sätt som var riktade till barnen och den fakta som var skriven handlade om jorden och vi som bor på den. Det var kul att se att utställningen tog upp en del av våra sinnen. Sinnena har varit en stor del av det som vi berör under våra workshopar. Här använder utställningen sig av olika lampor där vissa ställen var dämpad belysning och vissa lampor illustrerade stjärnhimlar och olika ljus i rörelser. Barnen kunde lyssna i hörlurar och uppleva olika platser som handlade om språket, tecken, naturen, farliga saker, rytm och sömn.

Här upplevs olika sinnesstämningar 

Skyltar som beskriver de olika platserna i utställningen. Skyltarnas text var riktad så att barnen lätt skulle kunna ta till sig det som stod.

Detta är en bra utställning att besöka med barn i ett tema om rymden och alls lika värde. Alla är vi olika men lika mycket värda.

Där fanns mysiga klossar som illustrerar olika "jordlingar". Man såg att klossarna skiljde sig från varandra. Alla ser vi olika ut men är ändå lika. Jag gillade dessa klossar då klossarna utstrålade ett budskap samtidigt som barnen leker med dem.

Bra budskap till värdegrundsarbete. I Läroplan för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010) kan du läsa följande:

"Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan könen samt solidaritet med svaga och utsatta är värden som förskolan ska hålla levande i arbetet med barnen"  (Lpfö 98, 2010 s.4).

"Värdegrunden uttrycker det etiska förhållningssätt som ska prägla verksamheten. Omsorg om och hänsyn till andra människor, liksom rättvisa och jämställdhet samt egna och andras rättigheter ska lyftas fram och synliggöras i verksamheten" (Lpfö 98, 2010 s.4).

Det ställdes också ut saker. Saker i montrar för att inte man ska kunna röra. Ett bra budskap som visar att man ej får röra eftersom man inte kan det. Det är bra att det är konkret för barnen, att det inte går att ta på när man inte får det heller. Men i en monter hade det satt likadana saker utanför glaskuben just för att barnen skulle kunna få se, känna och klämma, vilket jag tyckte var kanon, då barn har nyfikenheten i sig och vill känna på saker. Detta nämnde även Karin Olsson Lindström (1) från textilmuseet. Hon berättade om hur människor gärna vill klämma och känna på saker, och för att göra det mer tydligt för besökarna som går på museum är det ett bra sätt att låsa in saker som ställs ut bakom glas, detta för att  tydliggöra att man i detta fall inte får känna och klämma. 

Bilden till höger visar montern med sakerna som man inte fick röra, men utanför hade lika saker placerats för att barnen skulle få känna på dem.

Här följer en länk till Världskultur museet i Göteborg utställning om jordlingarna: 

Jordlingarna på Världskultur museet i Göteborg

Referenser:
Karin Olsson Lindström, Föreläsning/Workshop om textilmuseet i Borås, Campus Varberg, 2015-03-09

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: SkolverketTillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Museiebesök - Varbergs Kulturhistoriska museum

Varbergs kulturhistoriska museum erbjöd uppvisning över Halland genom tiderna. Jag hade med mig mina två barn för att lättare se om och vad som intresserade dem på museet. Jag upplevde inte att min femåring tyckte detta var så intressant då hon inte förstod så mycket av vad det var de visade.

Det som i så fall fångade hennes intresse var de luckor som fanns i barnens nivå. I luckorna stod det beskrivet hur barnen i Halland levde förr i tiden. Luckorna var stängda och detta gjorde att en nyfikenhet om vad som skulle kunna finnas bakom infann sig hos henne. Hon stod en stund och tittade i luckorna och undrade om dem, tur att det fanns text på luckorna som gjorde att jag kunde läsa, men själva läsandet och vad jag sa tyckte hon inte var roligt, inget som fångade hennes intresse alls. Här upplevde jag att det bara var spänningen av att öppna och se vad som fanns bakom som var det roliga. 

Min son som är sju hade vetskapen sedan innan att bockstensmannen skulle finnas där, och det var den som tog hela hans fokus. Av rädsla över ett skelett hade han bestämt sig innan att inte titta på den, men väl där ändrade han sig, och sedan var det där inne i det rum som han höll till och undrade och frågade om denna man. Nu efteråt pratar han mycket om denna händelse och undrar hur de levde på den tiden och vad de arbetade med och hade på sig. Nästa projekt jag får ta mig för är att åka till platsen där bockstensmannen hittades då detta är något som min son verkligen vill besöka. 

Jag upplever att museet vänder sig till äldre barn som kanske har börjat läsa om Halland i skolan. Då kan tillfället att besöka museet vara bra och intressant. 

Men för små barn som en förskolegrupp tror jag inte att detta passar så bra. Barnen vill känna på allt, vilket inte var tillåtet. Här står sakerna öppet i rummet och detta signalerar till barn att de får lov att ta på sakerna. Karin Olsson Lindström (1) från Textilmuseet i Borås berättade under sin vistelse hos oss om hur öppna föremål faktiskt framkallar för oss att vilja känna och ta på saker, vilket man faktiskt får i många fall, men i vissa falla inte. Om utställaren inte vill att man sak ta på sakerna så är det bra om man kan stänga in sakerna i glasmontrar just för att de ska bli skyddade. Finns det inte skyltar eller vuxna med i barnens närhet är det faktiskt svårt att avgöra vad man får ta på och inte. Vidare tog hon upp att det ska vara bekvämt för mig som pedagog att komma till ett museum med en barngrupp, vilket det inte alltid är då barnen inte får röra eller utforska.

Under en VFU period fick jag möjligheten att följa med på en utflykt till fästningen med de barn som skulle sluta i förskolan och börja i förskoleklass. Utflykten gick från Falkenberg till Varberg och ett besök på Varbergs fästningen. Vi var aldrig inne och tittade på utställningen men fick en guidad tur ute runt om fästningen. Detta var mycket uppskattat av barnen då guiden vände sig till barnen och talade med dem och bjöd in dem i rollspel för att få deras intresse. Här fick barnen ta del av historien kring fästningen och detta fångade faktiskt deras intresse trots att jag hade den tron om att de skulle tycka det blev långtråkigt. Så får man en bra guide som fångar barnens intresse och bjuder in dem i berättandet då kan barnen verkligen finna ett intresse av museum tror jag.

Om man ska kunna koppla något från museet till förskolan och använda oss av det som vi tagit del  av under våra workshopar så är det workshoparna i textil. Väggarna på museet pryds av fina tyger och det visas hur man förr tovade sina egna kläder med hjälp av ull. Detta kan vi pedagoger vidareutveckla på förskolan där vi tillsammans gör textiltryck och kardar med hjälp av ull. Barnen kan få skapa egna tryck på kläder.

Besök gärna hemsidan: Varbergs kulturhistoriska museum

Referenser:

Karin Olsson Lindström. Föreläsning/Workshop Textilmuseet i Borås, Campus Varberg, Workshop, 2015-03-09

Museiebesök - Lekstäver och orddjur

En snöig Lördag styrde bilen från Falkenberg till Varberg för att göra museibesök. Med mig hade jag mina två barn Erik sju år och Matilda fem år, som tyckte detta skulle bli hur spännande som helst. Av Mats Andersson fick jag reda på utställningen Lekstäver och orddjur som hade utställning på Varbergs kulturhistoriska museum. Jag hade hört mycket bra om utställningen och hade nog lite för höga förväntningar. 

Självklart var det en rolig och bra utställning men känslan när vi kom in i rummet var att det kändes som ett för stort rum och för lite saker. Det som fångade mina barns uppmärksamhet var en vägg av böcker som var formade till bokstäver. Lite försiktigt och osäkert undrade barnen om de fick stava sina namn, vilket de självklart fick göra, men då kom det stor problemet att endast de två nedersta hyllorna var nåbara för barnen och jag fick stå och hjälpa dem att plocka ner från de andra hyllorna. Nu när tanken var att barnen skulle få bilda ord med böckerna förstår jag inte vitsen med att sätta hyllorna så högt upp, En vuxen behövde hela tiden vara till barnets hjälp för att få ner böckerna. Visst ska du vara en närvarande pedagog och stödja barnen i deras ordbildning men är man på utställningen som pedagog med en barngrupp kan man inte hela tiden stå på ett och samma ställe utan utforska med alla barnen.

Matilda som med hjälp av böcker ska skriver sitt namn. Detta fångade hennes intresse då hon direkt uttryckte sig att det var roligt att man kunde göra bokstäver av böcker. Det annorlunda och det som inte alltid är så traditionellt fångade hennes uppmärksamhet. Synd att det nästa bara var den nedersta raden hon nådde böckerna till.

Jag tror att utställningen vänder sig mer mot äldre barn som har börjat intressera sig för bokstäver. Ett yngre barn har nog svårare att ta in alla bokstäver och ser inte att det är bokstäver runt om i rummet, utan bara att det är saker uppsatta. Vad som var bra var att det var blandat med både versaler och germaner vilket jag uppskattade då barn skriver mest med versaler för att de är lättare att forma. Dock behöver barnen även germaner för att lättare känna igen orden då ordbilden blir annorlunda på olika ord då du skriver med små bokstäver. Under Ann-Katrin Svenssons (1) föreläsning berättade hon om helordsmetoden där barnen får lära sig hur ord ser ut och därför är det viktigt att vi använder oss av både germaner och versaler.

Helordsmetoden är en analytisk metod, en metod som vi behöver förbereda innan. Används för att uppmärksamma barnen på orden. Metoden är inte vetenskapligt belagd. Detta kan man använda tillsammans med barnen i en samling. Man skriver orden med germaner (små bokstäver) för att ordbilden blir annorlunda på olika ord än om du skriver med versaler (stora bokstäver) (Svensson 2015)

Där fanns klossar på golvet som var formade som bokstäver där barnen kunde skapa torn, ord och vara kreativa med bokstävernas hjälp.

"Verksamheten ska främja leken, kreativiteten och det lustfyllda lärandet samt ta till vara och stärka barnets intresse för att lära och erövra nya erfarenheter, kunskaper och färdigheter." I Läroplan för förskolan (Lpfö- 98, rev 2010 s.9)

Det fanns pusselbitar som skulle formas till ett T, vilket var väldigt svårt för barnen att få i hop, de provade en lång stund men fick till slut ta hjälp av mallen med lösningen till T:et så att de kunde se och göra efter.

Det som jag upptäckte när barnen satt och försökte klura ut hur detta T skulle byggas var hur Matilda började prata om bokstaven. Under tiden hon satt där sa hon att nu ska jag bygga ett T som i Matilda, men när vi hade gått i från bokstavspusslet började hon leta ord som började på bokstaven T. Hon är fem år och utforskar mycket med bokstäver. Här fick hon chansen att analysera bokstaven T.

Detta med att pussla bokstäver är något som vi kan ta tillvara på i förskolans verksamhet. Vi kan skapa egna pussel med andra bokstäver. Här kan barnen tillsammans sitta och klura och få in matematiken i språket via problemlösning. Gemenskapen detta kan ge är också viktigt, att barnen kan samarbeta och komma fram till lösningar i en social samvaro. Barnen lär tillsammans.

Pennorna på väggen med smurfen i mitten va något som intresserade båda min barn, Bara att man kan pryda pennorna med så många saker som i sin tur väckte andra funderingar och historier. När min son såg flötet började han genast berätta då han i somras var ute och fiskade och fick upp sin första jättestora gädda. Det är viktigt att ta till vara på de stunder när barns fantasi flödar och uppmuntra dem till att berätta. Lindö (2009, s.254) tar upp vikten att låta barnen få "bada" i språket och att vi ska vara närvarande och lyssna, iaktta. Vi ska uppmuntra dem i att agera och berätta. Vidare skriver Lindö att barn tidigt kan vara i samtal med varandra men att vi vuxna ska vara där som ett stöd för att samtalet ska bli det bästa.

Kursmål:

Redogöra för och problematisera aktuell didaktisk forskning med relevans för barns språkliga, matematiska och estetiska lärprocesser i relation till meningsskapande i förskolan 

Referenser:

Ann-Katrin Svensson, föreläsning Metoder och teorier för språkutvecklande arbetssätt, Campus Varberg, 2015-01-19

• Lindö, Rigmor (2009). Det tidiga språkbadet. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Tillgänglig på Internet: Tillgänglig på Internet: Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Välkommen hit

Kul att just du hittade hit....