VFU-Perioden

Tre veckor försvann i ett nafs. Det är det här jag brinner för att få komma ut och vara med barnen. Barnen ger mig så mycket energi, glädje och en längtan att få komma ut i yrkeslivet och bara få använda det jag har lärt mig under min utbildning. Efter varje VFU period vi haft blir jag bara mer och mer säker på att det är detta som jag vill hålla på med fram till den dagen man ska gå i pension. En dag blir inte den andra lik och det är det jag älskar med detta yrke.

Under denna period hade jag som ett mål att vara med på sådant som inte bara var i barngruppen utan att få ta del av olika möten och planeringar. Jag har fått ta del av APT, planeringsmöten tillsammans med förskollärare från olika förskolor och förskolechefen i området, planeringsmöte i arbetslaget och ett utvecklingssamtal tillsammans med ett barn och dennes förälder och min handledare. Detta är något som jag känner som otroligt värdefullt då man mest hört talas om alla möten hit och dit, men inte fått någon inblick i överhuvudtaget. Min handledare och henne kollegor har verkligen välkomnat mig som en i arbetslaget och uttryck sig att jag är en lugn och trygg person som de lätt skulle kunna tänka sig att arbeta med i framtiden. Sådan ord värmer verkligen.

Under denna VFU:n skulle vi skapa ett didaktiskt material som vi skulle använda i barngruppen. Då började alla mina tankar om vad jag skulle göra och hur detta skulle bli didaktiskt. Jag gick igenom varje workshop en efter en och försökte känna mig fram om vad jag ville barnen skulle få ta del av. Under fältdagarna hade jag många samtal med min handledare där jag förankrade mina idéer och tillsammans möttes vi i ett material där barnen skulle bli medvetna om siffrornas utseende. Min handledare förklarade för mig att barnen som nu är mellan fem och sex år var väldigt duktiga på att räkna, och de kunde räkna långt. Vad de flesta barnen i stället behövde var att öva på siffrornas utseende, då många barn inte hade den kunskapen.

Jag tillverkade kort med siffran på ena sidan och antalet prickar, som en tärning på andra sida. Detta var för att de skulle testa sig fram med ett till ett principen. Ett till ett principen är en av Gelman och Gallistels fem principer som innebär att man kan para ihop en sak från en mängd  med en annan sak ifrån den andra mängden (Sterner & Johansson 2007, s.71). Principen innebär också att barnen kan lära sig jämföra och uppskatta antal (Björklund 2009, s.46). Sterner & Johansson (2007, s.70) menar att barnen redan i tidig ålder kommer i kontakt med räkneorden genom samspel med andra barn och vuxna. Det kan vara genom böcker, rim och ramsor och bara i  det dagliga samtalet. Barnen blir medvetna om räkneorden. Dock upplever jag att en del barn har svårare att kunna säga rätt siffra till rätt bild, vilket barnen på min praktik ska får öva på under min tid här. Jag använde mig av siffrorna ett till tio. Tillsammans med barnen var vi ute i naturen och gjorde uppgiften. Barnen delades in i två grupper och korten lades i en låda med glansiga färger på. Genom att ha fler barn samtidigt har barnen möjlighet att inta kunskap från sina kamrater, genom samspel med varandra kan barnen få ta del av nya färdigheter och kunskaper (Björklund 2009, s.26). Lådan hade två barn hjälpt mig att dekorera, detta var för att jag ville skapa en nyfikenhet hos barnen. Sedan fick barnen i tur och ordning plocka upp ett kort i lådan för att tala om vad det var för siffra de fick upp. Jag rättade inte barnen när de sa vilken siffra de tog utan jag bad dem i stället hämta pinnar och kottar för att kunna jämföra med prickarna på kortets baksida om de hade sagt rätt siffra. Hade de inte tagit rätt antal eller sagt rätt siffra ställde jag frågor som gjorde att barnet kunde säga den rätta siffran. Uppgiften uppskattades av alla barnen, det tyckte det var kul att använda ett material som var nytt och inte redan fanns på förskolan. 

Jag skapade också ett memory med siffran på ena kortet och antalet prickar på det andra kortet för att ha något upp till mitt andra material. Heidberg Solem & Lie Reikerås (2004, ss.148-149) Menar att barn tidigt kan se en mängd. Först ser de två och sedan tre. Förmågan att se hur många det är, är tidsbesparande och det är viktigt att träna på för att kunna se en mängd som en helhet. Vidare menar författarna att man kan använda sig även av tärningar och dominobrickor för att öva att se en mängd. Prickarnas placering på tärningen är placerade på ett sätt som gör att bilden blir lättare att komma ihåg och det blir lättare för barnen att uppfatta antalet som visas. Därför gjorde jag mina memory kort i form av tärningar. Barnen på förskolan spelade mycket spel och då valde jag att göra ett memory. Det var kul att se barnens utveckling i siffrornas utseende. Speciellt ett barn var kul att följa som hade det svårt från en början att känna igen siffrorna sex till tio. Hon blandade ofta i hop dem. Men till slut satt hela talraden även då hon skulle placera korten i rätt ordning från huller om buller, man såg stoltheten i hennes ögon varje gång hon lyckades.

Vi tog med oss pinnarna och kottarna som barnen plockade ute i naturen till den första delen i mitt material, Av dessa tänkte jag att barnen skulle få skapa fritt tillsammans. Här var min tanke att jag bara skulle hålla mig i bakgrunden och lyssna och ta in vad barnen skapade, pratade om och observera hur deras samarbetsförmåga var. Det var intressant att inte träda in så mycket och ge instruktioner på hur de skulle göra, men det var också svårt att inte göra det, då jag gärna ville säga att de skulle kunna göra så eller så. Jag fick bita mig i läppen många gånger för att inte lägga mig i. En bra övning även för mig som pedagog. Barnen klarade detta galant. De pratade mycket med varandra och tog hänsyn efter vad kompisarna tyckte. Jag trodde det skulle bli någon som mer eller mindre styrde aktiviteten men så var det inte, utan jag tycker att alla fick den platsen de ville ha och kunde skapa efter sin egen förmåga och fantasi.

Läroplan för förskolan säger följande:

"Varje barn ska utveckla sin förmåga att bygga, och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap" (Lpfö 98, rev 2010. s10).

Hur har det gått?

Jag tycker att över lag har mina aktiviteter flutit på bra. Barnen har varit intresserade av att vara med och testa på och verkligen vilja lära sig något. Jag känner att jag plockade in mycket av matematiken i verksamheten igen, då barnen började använda sig av flera spel med siffror och viljan att spela mitt memory också var stort.

Jag känner att jag tog till vara på vad Lyckeståhl (1) berättade under sin föreläsning om hur viktigt det var att du hade med dig följande didaktiska frågeställningar när du arbetar med ett didaktiskt material. VAD ska undervisningen innehålla, HUR ska detta göras tillgängligt, VARFÖR ska man lära, VEM är det som ska lära, NÄR ska man lära, MED VEM ska man lära, VAR ska man lära, VEM bestämmer lärandet. Jag hade hela tiden dessa frågor i huvudet då jag gjorde min didaktiska planering, och jag känner att jag lyckades bra med att få ett material som blev didaktiskt och hade ett bra syfte med sig.

För övrigt under min VFU-period har det gått mycket bra. Personal som har gett mig fina ord och verkligen välkomnat mig som en i gänget. Föräldrar har mött mig bra och tyckte att jag har varit en frisk fläkt på stället vilket också så klart värmer. Det är viktigt att de känner sig trygga med mig då jag är där för dem och deras barn, de ska ju känna att de lämnar sina barn i trygga händer. Jag har fått vara med på många möten som jag också hade som ett mål då jag inte har varit med på några möten innan. Nu fick jag se verkligheten och upptäckte att det faktiskt är mycket tid som läggs på just möten och planeringar, tid som är värdefull att faktiskt ha i barngruppen.

Vad hade jag kunnat göra annorlunda?

En sak som jag upplevde var att jag kanske hade lite för stora barngrupper när vi var i skogen. Det blev mycket väntan för de barnen som inte skulle dra ett kort, vilket resulterade i att barnen tröttnade fortare. Genom att minska ner barngruppen hade inte väntan blivit så stor och barnen hade fått vara mer aktiva i uppgiften. Jag hade även kunnat göra detta inne på förskolan med barnen och använt mig av färger och former som de skulle hämta för att få in fler bitar av matematiken.

Hur kan jag utveckla mitt material?

Då jag hade en låda som siffrorna låg i, tänkte jag att lådan skulle kunna vara en låda som inte bara innehöll matematik. Jag skulle vilja testa barnen på fantasi i språket genom sagoberättande, och att de skulle få känna och beskriva det dem känner som ligger i lådan. Min låda har många möjligheter.

Jag fick ett tips av min handledare under fältdagarna, vilket jag tog till mig. Det var att kritisk granska mig själv i min roll som pedagog under denna tid som jag har varit i barngruppen, detta för att se vad jag gjorde bra, kunde göra bättre och verkligen tänka på min yrkesroll.

Kontakten med föräldrarna. Jag har mött upp i hallen och varit med vid lämning. Detta för att stärka mig själv som pedagog i mötet med föräldrarna. Jag ser stor skillnad på mig själv från dag ett till nu.

Jag har varit närvarande i barns fria lek men inte gått in och stört i den, respekterat barnens önskningar om att få leka själva. Jag har mer observerat och tagit in när barnen gått in i rollekar eller liknade. 

Jag har varit närvarande i barngruppen följt barnen i det de velat göra, varit med i de lekar som de velat ha med mig och pysslat med barn runt bordet. Jag känner att jag har lyssnat på barnen, och varit nära till hands.

Jag har tagit mer ansvar i barngruppen och fått ta hand om mer samlingar och aktiviteter. Fått känna att jag är en del av arbetslaget. Detta var nyttigt för mig och känner att jag har vuxit enormt i mitt självförtroende inom mitt blivande yrke som pedagog. 

Jag har genom bilder och diskussioner med yrkesverksamma berättat om kursen och vad vi fått ta del av under vår utbildning. Jag har känt att det jag kommit med har varit något som pedagogerna har tagit till sig. 

Jag har mer hittat mig själv som pedagog. Har från ett litet frö känt att jag blommat ut och verkligen kunnat använda mycket av det vi fått i vår utbildning i verksamheten. Jag känner mig tryggare i mig själv, och det märks utåt då barnen lika gärna kom till mig vid tårar och kunde sätta sig i mitt knä för att tanka trygghet och värme.

Kursmål:

Självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska ett didaktiskt tematiskt arbetssätt där de estetiska arbetsformerna används för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden 

Utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska ett didaktiskt arbete med fokus på barns lärande 

Kommunicera kursens innehåll med barn och yrkesverksamma

Referenser:

• Björklund, Camilla (2009). En, två, många: om barns tidiga matematiska tänkande. 1. uppl. Stockholm: Liber

Solem, Ida Heiberg & Reikerås, Elin Kirsti Lie (2004). Det matematiska barnet. 1. uppl. Stockholm: Natur och kultur

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Lena Lyckeståhl, Föreläsning/Workshop Didaktiska aspekter på olika material, Campus Varberg , 2015-01-27

Joahnsson, Bengt & Sterner Görel (2007) Räkneord, uppräkning och taluppfattning. I Doverborg, Elisabet, Doverborg, Elisabet & Emanuelsson, Göran (2006). Små barns matematik: erfarenheter från ett pilotprojekt med barn 1 - 5 år och deras lärare. 1. uppl. Göteborg: NCM, Göteborgs universitet, ss.70-88.

******************************************************

Bilaga (Paper, Didaktiskt material)

Planering:

Jag hade många tankar om vad jag skulle kunna göra för didaktiskt material, jag hörde mig för på min förskola men de hade inte direkt något tema som de arbetade med, utan min handledare tyckte att jag skulle ha ganska fria tyglar och gör något som jag kände mycket för. Detta gav mig tyvärr ingen hjälp med att välja vilken av alla idéer jag hade. Väl på plats för fältdagar diskuterade jag mer med min handledare och kom fram till att barnen som är i åldern fem år och ska börja förskoleklass till hösten var väldigt duktiga på att räkna men många hade sämre vetskap hur siffrorna ser ut. Det var då mitt didaktiska material dök upp i huvudet. Tanken är att uppmärksamma barnen på hur siffrorna ett till tio ser ut för att de ska kunna peka på siffran åtta när man säger åtta, osv.

Materialet:

Jag valde att göra ett didaktiskt material med matematik. Jag skapade en låda som kläddes i olika glansiga papper för att locka barnen att vilja veta vad som var i den. Sedan laminerade jag kort med siffrorna ett till tio på, den ena sidan hade en siffra och den andra hade antalet i prickar, här ville jag att möjligheten att använda sig av ett till ett principen.  Allt som allt blev det då tio kort. Dessa lades i lådan som sedan skulle användas tillsammans med barnen. Jag gjorde också ett memory med siffror på ena kortet och prickar på det andra för att hitta vilka som hör ihop. I Läroplan för förskolan (Lpfö 98, rev 2010, s. 10) står det att ”barnen ska sträva efter att utveckla sin förståelse för rum, form, läge och riktning och grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp samt för mätning, tid och förändring.” Då krävs det att barnen även har en kunskap om siffrornas utseende.

Genomförandet:

Jag delade upp barnen i två grupper med sju barn i varje grupp, här fick jag hjälp av min handledare för att få de barn som funkar bäst ihop och inte förstör för de andra. Den första gruppen var de som hade kommit lite längre i sin vetskap av siffrans utseende och de som tar för sig lite mer, i den andra gruppen hade jag de barn som fortfarande var duktiga på talraden, att räkna men hade lite sämre koll på siffrornas utseende och även var lite mer försiktiga på att ta för sig. I min låda som jag döpt till hemliga lådan hade jag lagt i mina egengjorda matematikkort med siffran på ena sidan och prickar på andra. Jag placerade barnen i ring runt om lådan. Jag berättade för barnen att det var matematik med siffror som uppgiften skulle handla om och att de skulle få plocka upp något ur lådan. Barnen var väldigt sugna på att göra min uppgift eftersom det var några barn som hade hjälpt mig att dekorera min låda, och att det då väcktes en nyfikenhet om vad lådan skulle var till. Vi gjorde uppgiften ute i skogen för att jag ville att barnen skulle samla pinnar och kottar för att senare i min uppgift använda dessa för att skapa och träna på att samarbeta. Ett barn i taget drog upp ett kort ur lådan kollade på siffran och fick tala om vad det var för siffra som de fick upp sedan skulle de hämta lika många pinnar som siffran visade. Barnet fick sedan kontrollera sig själv med hjälp av ett till ett principen och jämföra de pinnar eller kottar de hämtat mot baksidan av kortet där siffran visades i antalets prickar. Ett till ett principen är en av Gelman och Gellisters fem principer och med denna princip menas att ett föremål i den ena mängden som här i detta fall är pinnar eller kottar paras ihop med ett föremål i den andra mängden som i mitt fall är prickar på korten (Sterner & Johansson 2007, s.72). Här kunde barnen få en tydlig bild av vad det var för siffra och om de hade koll på vilken siffra de plockat upp. När alla korten var upplockade provade jag med att lägga ut alla korten huller om buller på marken med siffran uppåt och frågade sedan ett barn i taget om de kunde hitta exempelvis siffran åtta och sedan fick de kontrollera sig själva genom att vända detta och räkna efter.

Några dagar senare använde jag mig av barngrupperna igen och tog fram pinnarna som vi hade samlat ihop under vår matematikuppgift. Nu var tanken att barnen skulle få samtala med varandra och gemensamt skapa något med hjälp av pinnarna och kottarna de hade fått ihop i naturen. Här ville jag att barnen skulle få använda sin fantasi och skapa något estetiskt tillsammans som de också fick möjlighet att sätta färg på.

Jag lät matematiken vara för några dagar och en eftermiddag valde jag att plocka fram mitt egengjorda memory för att se om de hade en bättre koll av vilken siffra som vändes upp och om de kunde se vilka kort som hörde samman. Här hade jag med tre barn då vi spelade spelet.

Utvärdering:

När jag satte mig med barnen i ring för att göra min uppgift var jag rätt förberedd på att de skulle ha en sämre kunskap om siffrans utseende, detta eftersom jag hade haft samtalet med min handledare.  Dock upplevde jag att barnen ändå hade bra koll på siffrans utseende då de plockade upp korten för att tala om vad det var för siffra. Det jag mer upplevde var att de hade sämre koll att tala om hur siffrorna såg ut i talraden. Låg siffrorna i rätt ordning ett till tio hade de lättare att säga vilken siffra som vara vilken men låg siffrorna i huller om buller hade barnen de svårare att peka på vilken siffra som jag sa. De siffror som de flesta barnen tyckte var svårast att peka ut var siffrorna åtta och nio, här tog man åtta då jag sa nio och tvärt om, även siffran tio var besvärlig för vissa barn.

Så sammanfattningsvis med siffrorna i denna uppgift var att barnen hade det svårare med siffrans utseende då de låg huller om buller och att det var svårare att känna i gen de höga siffrorna alltså siffrorna från sex till tio. I samtal med barnen efteråt framkom det att uppgiften var rolig och att de tyckte det var bra att jag hade gjort prickar som de kunde jämföra pinnarna med. Ett barn berättade att hon var väldigt osäker på åtta och nio och med hjälp av prickarna kunde hon lättare urskilja då hon jämförde det hon hämtade med prickarna. Ett mål jag kände var att jag ville att denna tjej skulle lära sig siffrornas utseende då jag bad henne att peka på åttan eller nian, och med lite träning lyckades hon tillslut att sätta alla siffrorna i ordning från ett till tio, och även då jag frågade om siffror i blandad ordning. Man märkte tydligt på flickan att hon var nöjd då hon glatt berättade för sin mamma vad hon lärt sig. Jag testade henne några gånger vid olika tillfällen och hon hade lärt sig siffrornas utseende och var glad över detta.

Memoryt jag gjorde var bra som komplettering till uppgiften i skogen. Här kunde vi arbeta vidare med utseendet på siffrorna. Barnen som var med kunde inte direkt säga vilket som hörde ihop utan räknade prickarna till siffrorna de fick upp. Fortfarande var det svårare att känna igen siffror från sex och upp till tio.

Det sista jag gjorde i min uppgift vara att använda mig av allt material vi samlade i skogen. Detta för att binda ihop det vi gjorde i matematik med att skapa något estetiskt. Jag ville att mitt material skulle få en del av bilden som finns med i vår kurs innehåll. Genom pinnar och kottar skulle barnen kunna sammarbeta och gemensamt skapa något tillsammans. Precis som Läroplanen säger vill jag att ”varje barn ska få utveckla sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap” (Lpfö 98, rev 2010, s.10). Detta såg jag som en stor fördel då barnen förtillfället tränar mycket på att sammarbeta och att lyssna på varandra. Här fick de tillfälle att göra detta. Barnen fungerade bra ihop och lyssnade verkligen på varandra. Här får barnen chansen att stimulera språket då barnet får uttrycka sig och ha samtal med andra barn och även vuxna. I dialogen är det viktigt att det inte bara är barnen som lyssnar utan att pedagogen också är närvarande och lyssnar på barnen, vi kan lär mycket av dem (Björkdahl Ordell, Eldholm & Hagstrand-Velicu 2010, s.36). Vidare i Lpfö 98 (rev 2010, s.10) står det att ”varje barn ska få möjlighet att utveckla sin förmåga att lyssna, reflektera och ge uttryck för egna uppfattningar och försöker förstå andras perspektiv,”  vilket jag känner att barnen fick göra i min kreativa uppgift i skapandet.  De hade inte från början någon plan vad det skulle bli utan gemensamt sprutade de ut idéer som gjorde att de tillslut samsades om att de det var en rörig idrotts hall de byggt. Det var kul att se deras kreativitet och deras glöd för att få skapa och fritt leverera. Och deras hjälpsamhet och vilja till att göra detta ihop. Jag kände att det inte var något barn som kom i skymundan utan att de verkligen lät alla leverera.

Didaktiskt material:

Lyckestål (1) berättade under sin föreläsning hur viktigt det var att ha med sig följande didaktiska frågeställningar när du arbetar med ett didaktiskt material. Vad ska undervisningen innehålla, hur ska detta göras tillgängligt, varför ska man lära, vem är det som ska lära, när ska man lära, med vem ska man lära, var ska man lära, vem bestämmer lärandet? När jag gjorde min didaktiska planering försökte jag ha dessa frågor i bakhuvudet.

Jag anser att mitt material är didaktiskt eftersom jag hade ett syfte med vad jag ville att barnen skulle uppnå med materialet. I mitt material hade jag en klar bild hur jag skulle gå tillväga och ändrade lite grann under tidens gång då jag följde barnens utveckling och lust. Men inte någon gång veka jag undan på vad huvudsyftet med materialet var, att lära dem eller låta dem få en koll på siffrans utseende eftersom det var detta som barnen behövde öva på.

Kommunicerat kursens innehåll:

Det var lätt att berätta om denna kurs för barn och personal på förskolan. Med barnen pratade jag och visade dem bilder på vad vi gjort under våra workshopar. Tillsammans med barnen var vi kreativa i lera, som vi fick kunskap i av Mats Andersson. Jag testade att göra det Mats gjorde med oss då vi skulle bygga högt, långt, något glatt, något ledsam osv. Jag testade även på musik under deras idrotts timme där vi dansade och jag fick tillfälle att lära dem nya rörelsesånger som vi fick ta del av på Karin Lindahls workhops i musik. Jag känner att jag har haft tid att prova och göra med barnen och även att samtala med barnen om varför vi gjort det vi gjort. Personalen har hela tiden funnits med och även dem har fått vara med i det som jag har gjort med barnen för att de skulle få en förståelse för vad vår kurs handlar om.

Referenser

Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstrand-Velicu, Kerstin (2010).Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell]

Lena Lyckeståhl, Högskolan Borås, Föreläsning/Workshop Campus Varberg [2015-01-27]

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Joahnsson, Bengt & Sterner Görel (2007) Räkneord, uppräkning och taluppfattning. I Doverborg, Elisabet, Doverborg, Elisabet & Emanuelsson, Göran (2006). Små barns matematik: erfarenheter från ett pilotprojekt med barn 1 - 5 år och deras lärare. 1. uppl. Göteborg: NCM, Göteborgs universitet, ss. 71-88.