VFU-Perioden

Tre veckor försvann i ett nafs. Det är det här jag brinner för att få komma ut och vara med barnen. Barnen ger mig så mycket energi, glädje och en längtan att få komma ut i yrkeslivet och bara få använda det jag har lärt mig under min utbildning. Efter varje VFU period vi haft blir jag bara mer och mer säker på att det är detta som jag vill hålla på med fram till den dagen man ska gå i pension. En dag blir inte den andra lik och det är det jag älskar med detta yrke.

Under denna period hade jag som ett mål att vara med på sådant som inte bara var i barngruppen utan att få ta del av olika möten och planeringar. Jag har fått ta del av APT, planeringsmöten tillsammans med förskollärare från olika förskolor och förskolechefen i området, planeringsmöte i arbetslaget och ett utvecklingssamtal tillsammans med ett barn och dennes förälder och min handledare. Detta är något som jag känner som otroligt värdefullt då man mest hört talas om alla möten hit och dit, men inte fått någon inblick i överhuvudtaget. Min handledare och henne kollegor har verkligen välkomnat mig som en i arbetslaget och uttryck sig att jag är en lugn och trygg person som de lätt skulle kunna tänka sig att arbeta med i framtiden. Sådan ord värmer verkligen.

Under denna VFU:n skulle vi skapa ett didaktiskt material som vi skulle använda i barngruppen. Då började alla mina tankar om vad jag skulle göra och hur detta skulle bli didaktiskt. Jag gick igenom varje workshop en efter en och försökte känna mig fram om vad jag ville barnen skulle få ta del av. Under fältdagarna hade jag många samtal med min handledare där jag förankrade mina idéer och tillsammans möttes vi i ett material där barnen skulle bli medvetna om siffrornas utseende. Min handledare förklarade för mig att barnen som nu är mellan fem och sex år var väldigt duktiga på att räkna, och de kunde räkna långt. Vad de flesta barnen i stället behövde var att öva på siffrornas utseende, då många barn inte hade den kunskapen.

Jag tillverkade kort med siffran på ena sidan och antalet prickar, som en tärning på andra sida. Detta var för att de skulle testa sig fram med ett till ett principen. Ett till ett principen är en av Gelman och Gallistels fem principer som innebär att man kan para ihop en sak från en mängd  med en annan sak ifrån den andra mängden (Sterner & Johansson 2007, s.71). Principen innebär också att barnen kan lära sig jämföra och uppskatta antal (Björklund 2009, s.46). Sterner & Johansson (2007, s.70) menar att barnen redan i tidig ålder kommer i kontakt med räkneorden genom samspel med andra barn och vuxna. Det kan vara genom böcker, rim och ramsor och bara i  det dagliga samtalet. Barnen blir medvetna om räkneorden. Dock upplever jag att en del barn har svårare att kunna säga rätt siffra till rätt bild, vilket barnen på min praktik ska får öva på under min tid här. Jag använde mig av siffrorna ett till tio. Tillsammans med barnen var vi ute i naturen och gjorde uppgiften. Barnen delades in i två grupper och korten lades i en låda med glansiga färger på. Genom att ha fler barn samtidigt har barnen möjlighet att inta kunskap från sina kamrater, genom samspel med varandra kan barnen få ta del av nya färdigheter och kunskaper (Björklund 2009, s.26). Lådan hade två barn hjälpt mig att dekorera, detta var för att jag ville skapa en nyfikenhet hos barnen. Sedan fick barnen i tur och ordning plocka upp ett kort i lådan för att tala om vad det var för siffra de fick upp. Jag rättade inte barnen när de sa vilken siffra de tog utan jag bad dem i stället hämta pinnar och kottar för att kunna jämföra med prickarna på kortets baksida om de hade sagt rätt siffra. Hade de inte tagit rätt antal eller sagt rätt siffra ställde jag frågor som gjorde att barnet kunde säga den rätta siffran. Uppgiften uppskattades av alla barnen, det tyckte det var kul att använda ett material som var nytt och inte redan fanns på förskolan. 

Jag skapade också ett memory med siffran på ena kortet och antalet prickar på det andra kortet för att ha något upp till mitt andra material. Heidberg Solem & Lie Reikerås (2004, ss.148-149) Menar att barn tidigt kan se en mängd. Först ser de två och sedan tre. Förmågan att se hur många det är, är tidsbesparande och det är viktigt att träna på för att kunna se en mängd som en helhet. Vidare menar författarna att man kan använda sig även av tärningar och dominobrickor för att öva att se en mängd. Prickarnas placering på tärningen är placerade på ett sätt som gör att bilden blir lättare att komma ihåg och det blir lättare för barnen att uppfatta antalet som visas. Därför gjorde jag mina memory kort i form av tärningar. Barnen på förskolan spelade mycket spel och då valde jag att göra ett memory. Det var kul att se barnens utveckling i siffrornas utseende. Speciellt ett barn var kul att följa som hade det svårt från en början att känna igen siffrorna sex till tio. Hon blandade ofta i hop dem. Men till slut satt hela talraden även då hon skulle placera korten i rätt ordning från huller om buller, man såg stoltheten i hennes ögon varje gång hon lyckades.

Vi tog med oss pinnarna och kottarna som barnen plockade ute i naturen till den första delen i mitt material, Av dessa tänkte jag att barnen skulle få skapa fritt tillsammans. Här var min tanke att jag bara skulle hålla mig i bakgrunden och lyssna och ta in vad barnen skapade, pratade om och observera hur deras samarbetsförmåga var. Det var intressant att inte träda in så mycket och ge instruktioner på hur de skulle göra, men det var också svårt att inte göra det, då jag gärna ville säga att de skulle kunna göra så eller så. Jag fick bita mig i läppen många gånger för att inte lägga mig i. En bra övning även för mig som pedagog. Barnen klarade detta galant. De pratade mycket med varandra och tog hänsyn efter vad kompisarna tyckte. Jag trodde det skulle bli någon som mer eller mindre styrde aktiviteten men så var det inte, utan jag tycker att alla fick den platsen de ville ha och kunde skapa efter sin egen förmåga och fantasi.

Läroplan för förskolan säger följande:

"Varje barn ska utveckla sin förmåga att bygga, och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap" (Lpfö 98, rev 2010. s10).

Hur har det gått?

Jag tycker att över lag har mina aktiviteter flutit på bra. Barnen har varit intresserade av att vara med och testa på och verkligen vilja lära sig något. Jag känner att jag plockade in mycket av matematiken i verksamheten igen, då barnen började använda sig av flera spel med siffror och viljan att spela mitt memory också var stort.

Jag känner att jag tog till vara på vad Lyckeståhl (1) berättade under sin föreläsning om hur viktigt det var att du hade med dig följande didaktiska frågeställningar när du arbetar med ett didaktiskt material. VAD ska undervisningen innehålla, HUR ska detta göras tillgängligt, VARFÖR ska man lära, VEM är det som ska lära, NÄR ska man lära, MED VEM ska man lära, VAR ska man lära, VEM bestämmer lärandet. Jag hade hela tiden dessa frågor i huvudet då jag gjorde min didaktiska planering, och jag känner att jag lyckades bra med att få ett material som blev didaktiskt och hade ett bra syfte med sig.

För övrigt under min VFU-period har det gått mycket bra. Personal som har gett mig fina ord och verkligen välkomnat mig som en i gänget. Föräldrar har mött mig bra och tyckte att jag har varit en frisk fläkt på stället vilket också så klart värmer. Det är viktigt att de känner sig trygga med mig då jag är där för dem och deras barn, de ska ju känna att de lämnar sina barn i trygga händer. Jag har fått vara med på många möten som jag också hade som ett mål då jag inte har varit med på några möten innan. Nu fick jag se verkligheten och upptäckte att det faktiskt är mycket tid som läggs på just möten och planeringar, tid som är värdefull att faktiskt ha i barngruppen.

Vad hade jag kunnat göra annorlunda?

En sak som jag upplevde var att jag kanske hade lite för stora barngrupper när vi var i skogen. Det blev mycket väntan för de barnen som inte skulle dra ett kort, vilket resulterade i att barnen tröttnade fortare. Genom att minska ner barngruppen hade inte väntan blivit så stor och barnen hade fått vara mer aktiva i uppgiften. Jag hade även kunnat göra detta inne på förskolan med barnen och använt mig av färger och former som de skulle hämta för att få in fler bitar av matematiken.

Hur kan jag utveckla mitt material?

Då jag hade en låda som siffrorna låg i, tänkte jag att lådan skulle kunna vara en låda som inte bara innehöll matematik. Jag skulle vilja testa barnen på fantasi i språket genom sagoberättande, och att de skulle få känna och beskriva det dem känner som ligger i lådan. Min låda har många möjligheter.

Jag fick ett tips av min handledare under fältdagarna, vilket jag tog till mig. Det var att kritisk granska mig själv i min roll som pedagog under denna tid som jag har varit i barngruppen, detta för att se vad jag gjorde bra, kunde göra bättre och verkligen tänka på min yrkesroll.

Kontakten med föräldrarna. Jag har mött upp i hallen och varit med vid lämning. Detta för att stärka mig själv som pedagog i mötet med föräldrarna. Jag ser stor skillnad på mig själv från dag ett till nu.

Jag har varit närvarande i barns fria lek men inte gått in och stört i den, respekterat barnens önskningar om att få leka själva. Jag har mer observerat och tagit in när barnen gått in i rollekar eller liknade. 

Jag har varit närvarande i barngruppen följt barnen i det de velat göra, varit med i de lekar som de velat ha med mig och pysslat med barn runt bordet. Jag känner att jag har lyssnat på barnen, och varit nära till hands.

Jag har tagit mer ansvar i barngruppen och fått ta hand om mer samlingar och aktiviteter. Fått känna att jag är en del av arbetslaget. Detta var nyttigt för mig och känner att jag har vuxit enormt i mitt självförtroende inom mitt blivande yrke som pedagog. 

Jag har genom bilder och diskussioner med yrkesverksamma berättat om kursen och vad vi fått ta del av under vår utbildning. Jag har känt att det jag kommit med har varit något som pedagogerna har tagit till sig. 

Jag har mer hittat mig själv som pedagog. Har från ett litet frö känt att jag blommat ut och verkligen kunnat använda mycket av det vi fått i vår utbildning i verksamheten. Jag känner mig tryggare i mig själv, och det märks utåt då barnen lika gärna kom till mig vid tårar och kunde sätta sig i mitt knä för att tanka trygghet och värme.

Kursmål:

Självständigt planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska ett didaktiskt tematiskt arbetssätt där de estetiska arbetsformerna används för att undersöka och bearbeta olika kunskapsområden 

Utifrån estetiska lärprocesser planera, genomföra, utvärdera och kritiskt granska ett didaktiskt arbete med fokus på barns lärande 

Kommunicera kursens innehåll med barn och yrkesverksamma

Referenser:

• Björklund, Camilla (2009). En, två, många: om barns tidiga matematiska tänkande. 1. uppl. Stockholm: Liber

Solem, Ida Heiberg & Reikerås, Elin Kirsti Lie (2004). Det matematiska barnet. 1. uppl. Stockholm: Natur och kultur

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Lena Lyckeståhl, Föreläsning/Workshop Didaktiska aspekter på olika material, Campus Varberg , 2015-01-27

Joahnsson, Bengt & Sterner Görel (2007) Räkneord, uppräkning och taluppfattning. I Doverborg, Elisabet, Doverborg, Elisabet & Emanuelsson, Göran (2006). Små barns matematik: erfarenheter från ett pilotprojekt med barn 1 - 5 år och deras lärare. 1. uppl. Göteborg: NCM, Göteborgs universitet, ss.70-88.

******************************************************

Bilaga (Paper, Didaktiskt material)

Planering:

Jag hade många tankar om vad jag skulle kunna göra för didaktiskt material, jag hörde mig för på min förskola men de hade inte direkt något tema som de arbetade med, utan min handledare tyckte att jag skulle ha ganska fria tyglar och gör något som jag kände mycket för. Detta gav mig tyvärr ingen hjälp med att välja vilken av alla idéer jag hade. Väl på plats för fältdagar diskuterade jag mer med min handledare och kom fram till att barnen som är i åldern fem år och ska börja förskoleklass till hösten var väldigt duktiga på att räkna men många hade sämre vetskap hur siffrorna ser ut. Det var då mitt didaktiska material dök upp i huvudet. Tanken är att uppmärksamma barnen på hur siffrorna ett till tio ser ut för att de ska kunna peka på siffran åtta när man säger åtta, osv.

Materialet:

Jag valde att göra ett didaktiskt material med matematik. Jag skapade en låda som kläddes i olika glansiga papper för att locka barnen att vilja veta vad som var i den. Sedan laminerade jag kort med siffrorna ett till tio på, den ena sidan hade en siffra och den andra hade antalet i prickar, här ville jag att möjligheten att använda sig av ett till ett principen.  Allt som allt blev det då tio kort. Dessa lades i lådan som sedan skulle användas tillsammans med barnen. Jag gjorde också ett memory med siffror på ena kortet och prickar på det andra för att hitta vilka som hör ihop. I Läroplan för förskolan (Lpfö 98, rev 2010, s. 10) står det att ”barnen ska sträva efter att utveckla sin förståelse för rum, form, läge och riktning och grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp samt för mätning, tid och förändring.” Då krävs det att barnen även har en kunskap om siffrornas utseende.

Genomförandet:

Jag delade upp barnen i två grupper med sju barn i varje grupp, här fick jag hjälp av min handledare för att få de barn som funkar bäst ihop och inte förstör för de andra. Den första gruppen var de som hade kommit lite längre i sin vetskap av siffrans utseende och de som tar för sig lite mer, i den andra gruppen hade jag de barn som fortfarande var duktiga på talraden, att räkna men hade lite sämre koll på siffrornas utseende och även var lite mer försiktiga på att ta för sig. I min låda som jag döpt till hemliga lådan hade jag lagt i mina egengjorda matematikkort med siffran på ena sidan och prickar på andra. Jag placerade barnen i ring runt om lådan. Jag berättade för barnen att det var matematik med siffror som uppgiften skulle handla om och att de skulle få plocka upp något ur lådan. Barnen var väldigt sugna på att göra min uppgift eftersom det var några barn som hade hjälpt mig att dekorera min låda, och att det då väcktes en nyfikenhet om vad lådan skulle var till. Vi gjorde uppgiften ute i skogen för att jag ville att barnen skulle samla pinnar och kottar för att senare i min uppgift använda dessa för att skapa och träna på att samarbeta. Ett barn i taget drog upp ett kort ur lådan kollade på siffran och fick tala om vad det var för siffra som de fick upp sedan skulle de hämta lika många pinnar som siffran visade. Barnet fick sedan kontrollera sig själv med hjälp av ett till ett principen och jämföra de pinnar eller kottar de hämtat mot baksidan av kortet där siffran visades i antalets prickar. Ett till ett principen är en av Gelman och Gellisters fem principer och med denna princip menas att ett föremål i den ena mängden som här i detta fall är pinnar eller kottar paras ihop med ett föremål i den andra mängden som i mitt fall är prickar på korten (Sterner & Johansson 2007, s.72). Här kunde barnen få en tydlig bild av vad det var för siffra och om de hade koll på vilken siffra de plockat upp. När alla korten var upplockade provade jag med att lägga ut alla korten huller om buller på marken med siffran uppåt och frågade sedan ett barn i taget om de kunde hitta exempelvis siffran åtta och sedan fick de kontrollera sig själva genom att vända detta och räkna efter.

Några dagar senare använde jag mig av barngrupperna igen och tog fram pinnarna som vi hade samlat ihop under vår matematikuppgift. Nu var tanken att barnen skulle få samtala med varandra och gemensamt skapa något med hjälp av pinnarna och kottarna de hade fått ihop i naturen. Här ville jag att barnen skulle få använda sin fantasi och skapa något estetiskt tillsammans som de också fick möjlighet att sätta färg på.

Jag lät matematiken vara för några dagar och en eftermiddag valde jag att plocka fram mitt egengjorda memory för att se om de hade en bättre koll av vilken siffra som vändes upp och om de kunde se vilka kort som hörde samman. Här hade jag med tre barn då vi spelade spelet.

Utvärdering:

När jag satte mig med barnen i ring för att göra min uppgift var jag rätt förberedd på att de skulle ha en sämre kunskap om siffrans utseende, detta eftersom jag hade haft samtalet med min handledare.  Dock upplevde jag att barnen ändå hade bra koll på siffrans utseende då de plockade upp korten för att tala om vad det var för siffra. Det jag mer upplevde var att de hade sämre koll att tala om hur siffrorna såg ut i talraden. Låg siffrorna i rätt ordning ett till tio hade de lättare att säga vilken siffra som vara vilken men låg siffrorna i huller om buller hade barnen de svårare att peka på vilken siffra som jag sa. De siffror som de flesta barnen tyckte var svårast att peka ut var siffrorna åtta och nio, här tog man åtta då jag sa nio och tvärt om, även siffran tio var besvärlig för vissa barn.

Så sammanfattningsvis med siffrorna i denna uppgift var att barnen hade det svårare med siffrans utseende då de låg huller om buller och att det var svårare att känna i gen de höga siffrorna alltså siffrorna från sex till tio. I samtal med barnen efteråt framkom det att uppgiften var rolig och att de tyckte det var bra att jag hade gjort prickar som de kunde jämföra pinnarna med. Ett barn berättade att hon var väldigt osäker på åtta och nio och med hjälp av prickarna kunde hon lättare urskilja då hon jämförde det hon hämtade med prickarna. Ett mål jag kände var att jag ville att denna tjej skulle lära sig siffrornas utseende då jag bad henne att peka på åttan eller nian, och med lite träning lyckades hon tillslut att sätta alla siffrorna i ordning från ett till tio, och även då jag frågade om siffror i blandad ordning. Man märkte tydligt på flickan att hon var nöjd då hon glatt berättade för sin mamma vad hon lärt sig. Jag testade henne några gånger vid olika tillfällen och hon hade lärt sig siffrornas utseende och var glad över detta.

Memoryt jag gjorde var bra som komplettering till uppgiften i skogen. Här kunde vi arbeta vidare med utseendet på siffrorna. Barnen som var med kunde inte direkt säga vilket som hörde ihop utan räknade prickarna till siffrorna de fick upp. Fortfarande var det svårare att känna igen siffror från sex och upp till tio.

Det sista jag gjorde i min uppgift vara att använda mig av allt material vi samlade i skogen. Detta för att binda ihop det vi gjorde i matematik med att skapa något estetiskt. Jag ville att mitt material skulle få en del av bilden som finns med i vår kurs innehåll. Genom pinnar och kottar skulle barnen kunna sammarbeta och gemensamt skapa något tillsammans. Precis som Läroplanen säger vill jag att ”varje barn ska få utveckla sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap” (Lpfö 98, rev 2010, s.10). Detta såg jag som en stor fördel då barnen förtillfället tränar mycket på att sammarbeta och att lyssna på varandra. Här fick de tillfälle att göra detta. Barnen fungerade bra ihop och lyssnade verkligen på varandra. Här får barnen chansen att stimulera språket då barnet får uttrycka sig och ha samtal med andra barn och även vuxna. I dialogen är det viktigt att det inte bara är barnen som lyssnar utan att pedagogen också är närvarande och lyssnar på barnen, vi kan lär mycket av dem (Björkdahl Ordell, Eldholm & Hagstrand-Velicu 2010, s.36). Vidare i Lpfö 98 (rev 2010, s.10) står det att ”varje barn ska få möjlighet att utveckla sin förmåga att lyssna, reflektera och ge uttryck för egna uppfattningar och försöker förstå andras perspektiv,”  vilket jag känner att barnen fick göra i min kreativa uppgift i skapandet.  De hade inte från början någon plan vad det skulle bli utan gemensamt sprutade de ut idéer som gjorde att de tillslut samsades om att de det var en rörig idrotts hall de byggt. Det var kul att se deras kreativitet och deras glöd för att få skapa och fritt leverera. Och deras hjälpsamhet och vilja till att göra detta ihop. Jag kände att det inte var något barn som kom i skymundan utan att de verkligen lät alla leverera.

Didaktiskt material:

Lyckestål (1) berättade under sin föreläsning hur viktigt det var att ha med sig följande didaktiska frågeställningar när du arbetar med ett didaktiskt material. Vad ska undervisningen innehålla, hur ska detta göras tillgängligt, varför ska man lära, vem är det som ska lära, när ska man lära, med vem ska man lära, var ska man lära, vem bestämmer lärandet? När jag gjorde min didaktiska planering försökte jag ha dessa frågor i bakhuvudet.

Jag anser att mitt material är didaktiskt eftersom jag hade ett syfte med vad jag ville att barnen skulle uppnå med materialet. I mitt material hade jag en klar bild hur jag skulle gå tillväga och ändrade lite grann under tidens gång då jag följde barnens utveckling och lust. Men inte någon gång veka jag undan på vad huvudsyftet med materialet var, att lära dem eller låta dem få en koll på siffrans utseende eftersom det var detta som barnen behövde öva på.

Kommunicerat kursens innehåll:

Det var lätt att berätta om denna kurs för barn och personal på förskolan. Med barnen pratade jag och visade dem bilder på vad vi gjort under våra workshopar. Tillsammans med barnen var vi kreativa i lera, som vi fick kunskap i av Mats Andersson. Jag testade att göra det Mats gjorde med oss då vi skulle bygga högt, långt, något glatt, något ledsam osv. Jag testade även på musik under deras idrotts timme där vi dansade och jag fick tillfälle att lära dem nya rörelsesånger som vi fick ta del av på Karin Lindahls workhops i musik. Jag känner att jag har haft tid att prova och göra med barnen och även att samtala med barnen om varför vi gjort det vi gjort. Personalen har hela tiden funnits med och även dem har fått vara med i det som jag har gjort med barnen för att de skulle få en förståelse för vad vår kurs handlar om.

Referenser

Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstrand-Velicu, Kerstin (2010).Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell]

Lena Lyckeståhl, Högskolan Borås, Föreläsning/Workshop Campus Varberg [2015-01-27]

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Joahnsson, Bengt & Sterner Görel (2007) Räkneord, uppräkning och taluppfattning. I Doverborg, Elisabet, Doverborg, Elisabet & Emanuelsson, Göran (2006). Små barns matematik: erfarenheter från ett pilotprojekt med barn 1 - 5 år och deras lärare. 1. uppl. Göteborg: NCM, Göteborgs universitet, ss. 71-88.

Alla har rätt att kommmunicera

Jag är glad att vi fick två tillfällen denna termin att lära oss lite mer om tecken och bilder som stöd för barn med kommunikativa svårigheter. Det är inte bara barn som är i behov av stöd som behöver ha tillgång till tecken och bilder utan kan även vara barn som har svårt att prata i allmänhet som behöver ha hjälp av bilder för att stödja dem i det de vill uttrycka.

Under första tillfället handlar föreläsningen om tecken som stöd. Carlsson (1) berättar för oss om TAKK som är en förkortning av Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation. Med detta menas att vi vuxna, pedagoger och föräldrar använder oss av tecken som stöd för att tydliggöra för barnet vad som sägs. TAKK används tillsammans med talet.

Dock är det inte alla föräldrar som vill använda tecken som stöd tillsammans med sina barn, varför undrar jag? Alla har rätt att kommunicera enligt mig. Tänk vilken hemsk situation när ett barn vill uttrycka något men inte har möjlighet till detta, eftersom inte talet finns där eller att barnet inte har fått möjligheten till tecken som stöd i sin kommunikation. Att kommunicera är en mänsklig rättighet. Det är vår skyldighet som pedagog att ge barnen bästa möjliga förutsättning till att kommunicera med sin omgivning, där tecken som stöd bara är ett av många som tas upp här. Vidare längre ner kommer jag skriva om bilder som stöd. Skollagen kap 8 §9 förmedlar att "Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling ska ges det stöd som deras speciella behov kräver."

Att främja tecken som stöd för barnen är att sätta upp bilder på väggarna med tecken på, även att sätta tecknet för bord på bordet och stol på stolen o.s.v.

Här visas en film hur du räknar från ett till tjugo med hjälp av tecken. Något som kan vara bra att ha en kunskap om.

Här nedan är en bild på det svenska handalfabetet som används i tecken som stöd, Bilden bredvid visar vanliga småord som kan vara bra att kunna, eftersom de förekommer dagligen i förskolans verksamhet.

Bilden nedan visar material som jag verkligen fastnade för. Babblarna vänder sig även till de yngsta och är figurer som barnen verkligen uppskattar. Det finns böcker, filmer och annat material att använda sig av då man arbetar med tecken som stöd.

 

Det andra materialet är böcker med roliga bilder som illustrerar det man ska teckna. På ena sidan visas hur du ska teckna tillsammans med en förklaring, och på sidan bredvid visas en bild på vad som tecknas. Det finns olika böcker som handlar om bland annat väder, kläder och djur. 

Här är en text från författaren till böckerna Tala med tecken som gjorde mig alldeles varm i hjärtat när jag läste. Alla har rätt att kommunicera!

Denna filmen fick vi se på föreläsningen. Kul att se att det satt tecken på Håkan Hellströms Känn ingen sorg för mig Göteborg, så även de som behöver tecken kan förstå den.

****************************************************************

Vid nästa tillfälle med Camilla Carlsson handlar föreläsningen om bilder som stöd. GAKK som är en förkortning av Grafisk Alternativ för Kompletterande Kommunikation.  Carlsson (2) pratar hon om BRO som står för Barnet, Redskapen och Omgivningen. Det handlar om att man ska titta och utgå från barnet, vad har barnet för styrkor. Sedan får man gå vidare och se vad vi behöver för att hjälpa barnet i dess kommunikation. Har barnet exempelvis inga armar fungerar inte tecken så bra för just detta barn utan då är bilder ett bättre alternativ, man måste se förutsättningarna. Redskapen väljer man i samråd med föräldrarna och barnet. Det är vi pedagoger som är i barnets omgivning som finns där och stöttar barnet och ser till att det dem gör blir meningsfullt. Vi tar fram rätt bilder då bilder som stöd behövs.

Läroplan för förskolan (Lpfö 98, rev 2010 s.5) säger följande:

"Förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande. Verksamheten ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn som deltar. Förskolan ska stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda en trygg omsorg. Verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet. I samarbete med hemmen ska barnens utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar främjas." 

Därför är det av stor vikt att vi pedagoger har en bra samverkan med föräldrar och ser till att barnens behov stärks genom stöd i bland annat deras kommunikation med omgivningen. Vidare skriver Lpfö 98 (rev 2010 s.5) att man ska anpassa verksamheten för alla barn men att de barn som alltid eller för tillfället behöver mer stöd ska få det så att de utvecklas efter bästa förutsättningar. Här tänker jag att vi pedagoger återigen är viktiga i barnens utveckling, att vi lär oss små tecken till ord för att stödja barnen i kommunikationen, eller att vi hittar bra bilder som stärker ord i det talande språket.

Det finns fyra aspekter att tänka på när du kommunicerar med tydliggörande pedagogik och det är följande:

TID: Att man synliggör tiden för barnet. Som säger man sen till ett barn, när är det? Viktigt är att förklara när något börjar eller slutar och hur länge det ska hålla på.

RUMMET/MILJÖN: Att visa hur miljön ser ut, ska vi till biblioteket, åk förbi innan och ta en bild. Barn kan säga nej, att de inte vill för att de känner en otrygghet över miljön dit de ska.

PERSON: Visa för barnen vilka som ska med, barn och pedagoger. Detta skapar trygghet för barnen.

INNEHÅLL:  Visa barnen vad som kommer att ske. Vad ska vi göra, vad händer där?

Det är viktigt att man gör detta tydligt för barnet för att ge tryggheten i vad som kommer hända. Vi fick själva testa på att skapa i en app som heter "Om en bild" där vi fick lägga upp bilder i ett händelseförlopp, där vi skulle ha i åtanke just dessa fyra aspekterna som står ovan. När man fick i hop alla bilder till ett händelseförlopp såg man verkligen hur mycket tydligare allt kan bli tack vara hjälpen av bilderna. Och hur mycket tydligare en händelse kan bli för barnen. En bild är något som symboliserar en verklighet. När man såg tydligheten i övningen vi gjorde insåg jag hur mycket enklare det faktiskt är för alla med hjälp av bilder, inte bara de barn som är i behov av bilder som stöd, utan även barn som har svårt att komma i gång med talet, barn som är i sin språkutveckling kan behöva bilder till stöd och barn med svenska som andra språka har stor nytta av just bilder för att både se föremålet konkret och även höra ordet samtidigt, för att de ska ha bilden att relatera till ordet.

Bilder är bra för att ge struktur. Att ha bilder i hallen i vilken ordning du ska ta på dig kläderna är ett bra hjälpmedel för barnen. Man kan ha konkreta scheman med riktiga saker som visar i vilken ordning något ska göras i.

Här ovan kan du se en tärning med olika känslor och ansiktsuttryk och hur man uttrycker dem, något som är viktigt att tänka på för de barn som inte kan uttrycka sig verbalt, även de har känslor att förmedla. Sen är det massor av olika bilder som man kan ha till hjälp för att förstärka ord som byxor, docka och läsa.

Camilla Carlsson berättad för oss om bliss språket, vilket var helt främmande för mig. Har aldrig innan hört talas om det. Vi fick under dagen se en film om bliss språket vilket fascinerade mig totalt. Tänk vilken tyst värld det skulle vara för de som inte kan tala verbalt om inte de fått chansen till att lära sig bliss. När jag ser på bliss schemat har jag svårt att förstå att de som behöver bliss kan lära sig alla dessa symboler, och sen sätta i hop dessa till ett fullt fungerande språk. Så från mig till skaparen av bliss fem stjärnor av fem möjliga. Från en tyst värld till att kunna uttrycka sina tankar i ord. Helt fantastiskt. 

En bra bok att ta del av: När tålamodsburken rinner över  

Andra bra länkar för TAKK

Skriv med handalfabetet: Barnbibblan
Tecken för utskrift: Teckna
Teckenbilder: Ritade tecken
Babblarna

Bra länkar för GAKK

Bliss språket: Hemsida, Bliss språket
Om en bild: pappas appar



Kursmål
Redogöra för och kritiskt granska olika metoder för att på ett tidigt stadium kartlägga, identifiera och förebygga kommunikativa svårigheter.

Redogöra för, tillämpa och motivera användandet av olika digitala redskap för att stödja barns utveckling.

Redogöra för och problematisera olika villkor för hur barn med annat modersmål (L1) än svenska kan stödjas i sin språkutveckling, såväl i svenska som i sitt modersmål

Referenser
Camilla Carlsson, Föreläsning/workshop Kommunikation utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv del 1, TAKK, Campus Varberg, 2015-02-05

Camilla Carlsson, Föreläsning/workshop Kommunikation utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv del 2, GAKK, Campus Varberg, 2015-05-18

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny , rev . utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig på internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Skollagen Förskolan. Kapitel 8 § 9 Tillgänglig:http://www.riksdagen.se/sv/DokumentLagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Skollag-2010800_sfs-2010-800/?bet=2010:800#K8

Museibesök - Komidianten

Här fick vi ta del av Love Enqvist utställning Imaginary gardens. 

Enqvist har skapat verk utifrån temat trädgård, 
där han illustrera den "inre trädgården" med politiska och demokratiska inslag. 

Men dagen började på Campus i Varberg tillsammans med Marie Bendrot Karlsson. Bendrot Karlsson (1) pratar om det demokratiska uppdraget och om varför vi ska ha konst med barn. Hon hänvisar till FN:s barnkonvention §31, vila och fritid, som säger följande: 

1. Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till vila och fritid, till lek och rekreation anpassad till barnets ålder samt rätt att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet.

2. Konventionsstaterna skall respektera och främja barnets rätt att till fullo delta i det kulturella och konstnärliga livet och skall uppmuntra tillhandahållandet av lämpliga och lika möjligheter för kulturell och konstnärlig verksamhet samt för rekreations- och fritidsverksamhet.

Vidare hänvisar Bendrot Karlsson till det pedagogiska uppdraget och läroplanen i barn och konst.

”Arbetslaget ska ge barn möjlighet att utveckla sin förmåga att kommunicera, dokumentera och förmedla upplevelser, erfarenheter, idéer och tankegångar med hjälp av ord, konkret material och bild samt estetiska och andra uttrycksformer.” Läroplanen för förskolan (Lpfö98, rev. 2010, s.11)."

”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar intresse för bilder, texter och olika medier samt sin förmåga att använda sig av, tolka och samtala om dessa. Förskolan ska även sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama.” (Lpfö98, rev. 2010, s.10).

Bendrot Karlsson genom Eva Steikjer (2005 i Lökken m fl) säger att barnens erfarenheter av mötet med konst är beroende av oss vuxna och vårt beteende. Det kan jag faktiskt hålla med om, är inte vi vuxna intresserade av att gå på museum eller prata om konst kommmer inte dagens unga i kontakt med detta och då har inte barnen möjlighet att öka sin förståelse för just konsten. De får ingen inkörsport till den vägen då inte vi visar dem den.

När vi efter vår föreläsning kom till Love Enqvist utställning på Komedianten försökte jag gå in med tanken med det vi hört en stund tidigare, att möta konst stimulerar. Vi fick först gå runt i i utställningen helt tysta och sedan med ett ord berätta vad vi tänkte på. Att försöka göra detta med barnen är ett sätt att ta reda på vad de upplever och sedan utgå ifrån det. Det är viktigt att vi vuxna ger barnen tid att ta till sig det de ser och att de får uppleva själva. Barnens upplevelser kan vara värdefulla att ta tillvara på. Vi ska ha ett nyfiket förhållningssätt till barnen.

Vi skulle sedan sätta oss i fem minuter vid ett av Enqvists verk och låta det tala till oss. Detta var till en början riktigt svårt men efter ett litet tag lossnade det och man upplevde många känslor inom sig. Valet föll på videträdet: Vår, känslor, sol, fåglar, kvitter, len, snäll, början, glad, kvistar och gemenskap var ord som talade inom mig. Sedan skulle vi välja ut ett ord som vi kände mer för och då valde jag gemenskap eftersom jag anser att det är viktigt att kunna känna gemenskap, att få vara en del av en grupp. Viktigt att få ha vänner som ställer upp och inte behöva gå igenom livet ensam. Videns kvistar har flera små videkisar på sin kvist som för mig symboliserar gemenskap.

Något jag tog till mig och upplevde som en häftig grej och vill prova i en barngrupp var förbomberna som vi alla vara och en fick göra. Detta syfte var att göra Varberg grönare och mera färgglad. Detta ska jag spara i minnet och göra tillsammans med barn när jag kommer ut i verksamheten. Att kunna prata om känslor med naturens hjälpmedel, att använda olika sinnen som känsel och lukt. Jag hinner inte göra detta med den barngruppen jag är med på VFU nu då de i höst börjar i skolan men i arbetslivet då barnen kan följa sina fröbomber så vill jag och kommer att göra detta.

Man packade in jord och fröer i lera som sedan man förslöt och dessa skulle sedan kastas ut i naturen. En jätte kul idé. 

Här nedan följer lite bilder från Love Enqvists utställning

Nergrävda saker i Varberg. Naturen har gjort sitt med färgskala och olika texturer. Detta är något man lätt kan göra med barnen, och även prata om hållbar utveckling, vad som försvinner och vad som finns kvar.

Ett nergrävt tyg, naturen skapa sin estetik.

En film spelades upp där former och rörlighet presenterades. Detta är i USA, där man har experimenterat konst. 

"The diggers" i England. De som förr bodde i lägenheter odlade på natten i parker för att få det trevligt när det blommade. De som odlade var rädda för att Annat folkskulle bli arga men då det blommade och blev vackert va det ingen som valde att bli arga. Gravstenen finns på riktigt och står kvar bland en massa villor. 

Referenser:

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig:http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Marie Bendrot Karlsson, Föreläsning/Workshop Barn och konst, Campus Varberg, 2015-03-04

FN:s konvention om barnets rättigheter. Tillgänglig: 

http://barnkonventionen.se/wp-content/uploads/2009/07/Barnkonventionenfullversion.pdf 

Museibesök - Hasselblads

Det andra besöket av ett museum i Göteborg blev Hasselblads konstmuseum.

 

I det första rummet jag kom in till hängde det massor av fotografier. Vid första anblicken tyckte jag fotografierna var häftiga men vid närmare titt och efter fler fotografier i rummet fylldes jag av en olustig känsla, bilderna illustrerade krig. En rysning gick igenom mig och tanken på att ta hit barn lockade inte speciellt mycket. Vad skulle dessa bilder förmedla till barnen? hur skulle dem ta till sig tavlorna? och varför skulle vi visa sådana här bilder för barnen? jag kom inte på något svar på dessa frågor. Tänk om jag hade kommit dit med en barngrupp där jag haft barn från krigsdrabbade länder som redan varit med om mycket elände och redan har en tung ryggsäck på ryggen att bära, hur skulle dessa barn reagera och känna inför dessa fotografier? jag tror inte att det hade blivit så bra.

Därför tror jag att det är enormt viktigt att vi har vetskapen av vad som finns på museet och vad vi vill att barnen ska få uppleva och se. Kanske borde vi pedagoger först åka dit på egen hand och titta och känna in om det är värt att ta med barnen dit. Se syftet i varför vi gör detta. 

Men sen fick jag syn på ett rum som hette Stenahallen. Jag vet inte om det tillhörde Hasselblads konstmuseum men jag knallade in där ändå för där inne såg jag något som tilltalade mig. En känsla av att göra själv och hållbar utveckling.

Här möter verkligen barn konst. Konst som de själva kan skapa.

Här har det skapats konst ut av skräp. En jätte kul idé, att ta tillvara på skräp och annat som slängts i naturen. Jag tyckte det var otroligt häftig konst, färgglad och annorlunda. Här är verkligen en flagg för hållbar utveckling. Att inte slänga allt utan ta tillvara på det mesta, det som går att använda igen. Att tänka utanför boxen.

Hit skulle jag kunna tänka mig att ta med mig barnen, så de kan få uppleva skräpkonsten och att vi tillsammans kan jobba för en bättre miljö och ta tillvara på "skräp" och göra något roligt av det.

När det gäller hållbar utveckling och museum, får det mig att tänka på workshopen vi hade med Karin Olsson Lindström från textilmuseet i Borås. Olsson Lindström (1) pratade om att textilen under en utställning hade drabbats av små skadedjur och på den vägen ledde hon oss in till att skapa våra egna fantasi skadedjur. 

 

Här till vänster är en bild på riktiga skadedjur som angriper textil. Bilden till höger visar en bild på mitt egentillverkade skadedjur.

Materialet vi fick använda var det mesta sådant som skulle slängas och inte användas mer. Det var slipsar, som vi använde till kropp, plastbitar som suttit på skjortkragar som blev perfekta vingar och andra sy-saker som inte skulle användas mer då de var för omodernt eller trasigt. Här tänker jag att man skulle kunna använda sig av barnens närhet fråga föräldrar och andra som kanske har saker liggandes som inte de ska använda och på så vis få in material till att tillverka konst eller annat roligt i förskolan.

Här är en bild av hela gruppens små "ettriga" skadedjur

Referens:
Karin Olsson Lindström, Textilmuseet Borås, Campus Varberg,  2015-03-09

Museibesök - Göteborgs Stadsmuseum

Vid receptionen sa de till oss besöka barnens museum som jag tyckte vände sig till de yngre barnen. När jag kom in där möttes jag av en passage som var uppbyggd som ett hus med en massa fönster och bakom varje fönster skildrades det en bild på barn från förr.    

Detta fick mig att tänka på min förra VFU plats där barnen faktiskt skapade sitt rum av kartonger där man öppnade en dörr och sedan fick se vad som döljde sig där bakom. Här kan jag tänka mig att detta kan bli en uppstart av ett tema där barnen skapar en värld av något bakom en dörr, där barnens fantasi används och sedan berättas om i en ihopskriven bok som berättar vad som finns bakom barnets dörr.

Vidare in i museet för barnen kom man in i en stor lekhall. För mig gav den en känsla av kalt och kallt och lite stelt, trots att det var för barnen att leka där inne. Allt var i miniatyrer av det som faktiskt finns på riktigt. Skyltarna på väggarna var som skyltar ute på gator, där fanns ett litet café, en bro och så klart en spårvagn som barnen kunde leka i. En hörna med klossar för att bygga torn eller bara skapa från fantasin fanns också.

    Miniatyrcafé från den riktiga världen.

 

Spårvagn gav mig en känslan till att den bjöd in till samtal både mellan barn och barn och barn och vuxna. I vagnen spelades det upp en svartvit film från förr som jag tror kan skapa diskussioner och nyfikna frågor. Hur man hade det som barn förr och hur barn har det idag. Detta är något man kan ta med sig till förskolan om olika kulturer och hur man levde förr och nu. Bron var en rolig yta att springa över och fram och tillbaka, att få in motoriken.

En klättervägg där barn övar på sin grovmotorik och ett barns skapelse av en byggnad som stimulerar barnens fantasi och kreativitet.

En annan del av utställningen som tilltalade mig var utställningen av fotografier, Göteborg från ovan. Detta kan vara en start på projekt där barnen skapar platser och miljöer där de bygger och konstruerar. Det första som dök upp i mitt huvud var att fotografierna var knökfulla med former och mönster, alltså matematik. Jag kunde stå i evigheter och bara titta och fantisera och förundras över hur läckert en stad kan vara sett från ovan i från. Jag fylldes av lusten att själv konstruera något och sedan fotografera ovansidan och se hur alla dessa former kommer fram. Men eftersom detta tilltalade mig undrar jag hur detta hade lockat barn, hade de stannat upp och gett en stund till dessa underbara fotografier eller hade de bara sprungit förbi dem? Troligtvis hade min son som är 7:4 stannat till då han gillar konstruktion och former, men min dotter som är 5:3 skulle nog inte ens ha lagt märke till dessa bilder. Men då tänker jag att min roll som pedagog är att synliggöra bilderna för barnen, ställa utmanande frågor och hitta deras intresse för det dem ser.

            ,
Former, cirklar och ovaler. Heidberg Solem & Lie Reikerås (2004, s.121) skriver att känna igen former och figurer och att kunna använda dem i olika sammanhang, bygga upp dem och dela dem är en form av matematisk kompetens. 

         

Bilder som väcker samtal, vad föreställer bilderna? Är det kanske det man tror det är eller är det något annat?

I Läroplan för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s.10) står det att... 

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för rum, form, läge och riktning och grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp samt för mätning, tid och förändring"

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att använda matematik för att undersöka, reflektera över och pröva olika lösningar av egna och andras problemställningar" 

Referenser:

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: SkolverketTillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Solem, Ida Heiberg & Reikerås, Elin Kirsti Lie (2004). Det matematiska barnet. 1. uppl. Stockholm: Natur och kultur

Museibesök - Göteborgs Världskulturmuseum

När vi kom till Göteborgs världskulturmuseum var jag ganska trött efter de andra två museibesöken, som jag då inte tyckte gav mig särskilt mycket. I receptionen fick vi trevligt bemötande av en kille som berättade för oss om deras utställning Jordlingarna. Han själv eller någon annan i personalen brukade klä ut sig till jordlingen Uffe Ufo som kom till oss på Tellus från en annan planet och var nyfiken på  vilka vi var. Här var det inte jordlingen som var guiden utan barnen som besökte utställningen som fick vara det. Under tiden ställde Uffe Ufo många frågor till barnen om oss människor på jorden och hur vi lever här.

Detta är en utställning jag gärna skulle besöka med en förskolegrupp. Idén med att låta barnen vara guider tycker jag var lysande. Detta gör att det blir mer diskussioner och barnen barnens tankar och funderingar tas tillvara på. Att utställningen var riktade till just barn gick inte att ta miste på då allt som fanns där var i barnens nivå. Skyltar som var uppsatta med faktatext stod på ett sätt som var riktade till barnen och den fakta som var skriven handlade om jorden och vi som bor på den. Det var kul att se att utställningen tog upp en del av våra sinnen. Sinnena har varit en stor del av det som vi berör under våra workshopar. Här använder utställningen sig av olika lampor där vissa ställen var dämpad belysning och vissa lampor illustrerade stjärnhimlar och olika ljus i rörelser. Barnen kunde lyssna i hörlurar och uppleva olika platser som handlade om språket, tecken, naturen, farliga saker, rytm och sömn.

Här upplevs olika sinnesstämningar 

Skyltar som beskriver de olika platserna i utställningen. Skyltarnas text var riktad så att barnen lätt skulle kunna ta till sig det som stod.

Detta är en bra utställning att besöka med barn i ett tema om rymden och alls lika värde. Alla är vi olika men lika mycket värda.

Där fanns mysiga klossar som illustrerar olika "jordlingar". Man såg att klossarna skiljde sig från varandra. Alla ser vi olika ut men är ändå lika. Jag gillade dessa klossar då klossarna utstrålade ett budskap samtidigt som barnen leker med dem.

Bra budskap till värdegrundsarbete. I Läroplan för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010) kan du läsa följande:

"Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan könen samt solidaritet med svaga och utsatta är värden som förskolan ska hålla levande i arbetet med barnen"  (Lpfö 98, 2010 s.4).

"Värdegrunden uttrycker det etiska förhållningssätt som ska prägla verksamheten. Omsorg om och hänsyn till andra människor, liksom rättvisa och jämställdhet samt egna och andras rättigheter ska lyftas fram och synliggöras i verksamheten" (Lpfö 98, 2010 s.4).

Det ställdes också ut saker. Saker i montrar för att inte man ska kunna röra. Ett bra budskap som visar att man ej får röra eftersom man inte kan det. Det är bra att det är konkret för barnen, att det inte går att ta på när man inte får det heller. Men i en monter hade det satt likadana saker utanför glaskuben just för att barnen skulle kunna få se, känna och klämma, vilket jag tyckte var kanon, då barn har nyfikenheten i sig och vill känna på saker. Detta nämnde även Karin Olsson Lindström (1) från textilmuseet. Hon berättade om hur människor gärna vill klämma och känna på saker, och för att göra det mer tydligt för besökarna som går på museum är det ett bra sätt att låsa in saker som ställs ut bakom glas, detta för att  tydliggöra att man i detta fall inte får känna och klämma. 

Bilden till höger visar montern med sakerna som man inte fick röra, men utanför hade lika saker placerats för att barnen skulle få känna på dem.

Här följer en länk till Världskultur museet i Göteborg utställning om jordlingarna: 

Jordlingarna på Världskultur museet i Göteborg

Referenser:
Karin Olsson Lindström, Föreläsning/Workshop om textilmuseet i Borås, Campus Varberg, 2015-03-09

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: SkolverketTillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442