Museibesök - Hasselblads

Det andra besöket av ett museum i Göteborg blev Hasselblads konstmuseum.

 

I det första rummet jag kom in till hängde det massor av fotografier. Vid första anblicken tyckte jag fotografierna var häftiga men vid närmare titt och efter fler fotografier i rummet fylldes jag av en olustig känsla, bilderna illustrerade krig. En rysning gick igenom mig och tanken på att ta hit barn lockade inte speciellt mycket. Vad skulle dessa bilder förmedla till barnen? hur skulle dem ta till sig tavlorna? och varför skulle vi visa sådana här bilder för barnen? jag kom inte på något svar på dessa frågor. Tänk om jag hade kommit dit med en barngrupp där jag haft barn från krigsdrabbade länder som redan varit med om mycket elände och redan har en tung ryggsäck på ryggen att bära, hur skulle dessa barn reagera och känna inför dessa fotografier? jag tror inte att det hade blivit så bra.

Därför tror jag att det är enormt viktigt att vi har vetskapen av vad som finns på museet och vad vi vill att barnen ska få uppleva och se. Kanske borde vi pedagoger först åka dit på egen hand och titta och känna in om det är värt att ta med barnen dit. Se syftet i varför vi gör detta. 

Men sen fick jag syn på ett rum som hette Stenahallen. Jag vet inte om det tillhörde Hasselblads konstmuseum men jag knallade in där ändå för där inne såg jag något som tilltalade mig. En känsla av att göra själv och hållbar utveckling.

Här möter verkligen barn konst. Konst som de själva kan skapa.

Här har det skapats konst ut av skräp. En jätte kul idé, att ta tillvara på skräp och annat som slängts i naturen. Jag tyckte det var otroligt häftig konst, färgglad och annorlunda. Här är verkligen en flagg för hållbar utveckling. Att inte slänga allt utan ta tillvara på det mesta, det som går att använda igen. Att tänka utanför boxen.

Hit skulle jag kunna tänka mig att ta med mig barnen, så de kan få uppleva skräpkonsten och att vi tillsammans kan jobba för en bättre miljö och ta tillvara på "skräp" och göra något roligt av det.

När det gäller hållbar utveckling och museum, får det mig att tänka på workshopen vi hade med Karin Olsson Lindström från textilmuseet i Borås. Olsson Lindström (1) pratade om att textilen under en utställning hade drabbats av små skadedjur och på den vägen ledde hon oss in till att skapa våra egna fantasi skadedjur. 

 

Här till vänster är en bild på riktiga skadedjur som angriper textil. Bilden till höger visar en bild på mitt egentillverkade skadedjur.

Materialet vi fick använda var det mesta sådant som skulle slängas och inte användas mer. Det var slipsar, som vi använde till kropp, plastbitar som suttit på skjortkragar som blev perfekta vingar och andra sy-saker som inte skulle användas mer då de var för omodernt eller trasigt. Här tänker jag att man skulle kunna använda sig av barnens närhet fråga föräldrar och andra som kanske har saker liggandes som inte de ska använda och på så vis få in material till att tillverka konst eller annat roligt i förskolan.

Här är en bild av hela gruppens små "ettriga" skadedjur

Referens:
Karin Olsson Lindström, Textilmuseet Borås, Campus Varberg,  2015-03-09